---

Way out west?! Ja jag tror fan det blir det. Vad ska man annars göra på sin semester? Något måste man hitta på och festivalsugen är man ju i alla fall. Jag har knappt kollat artisterna som ska spela, tror inte det är mycket som faller mig i smaken men skoj kan man ha ändå, det vet jag.

Att vara kräsen när det kommer till hundar är bra. Men ack så synd. Hade en hund över natten som kunde blivit min. Men när man jobbar på hunddagis och träffar massa hundar blir man för klok för sitt egna bästa.
Stress, hetsighet, ostabil med andra hundar och allt det där är HELT OKEJ första dygnen. Innan dom landat. Men separationsångest och konstant gnäll, orkar inte. Måste kunna ha hunden lös också, hur ska jag annars kunna bli svensk mästare i lydnad? Och att ha en hund som inte klarar av hundmöten på gatan, jag vet inte. Känns som resan mot koppel-lös är lite för lång då?
Jag hoppas verkligen att ägaren hittar ett bra hem till henne. Att nöja sig med någon kille i Angered som är sugen på kamphund kommer sluta med att hon blir omplacerad om och om igen. Tills hon blir betraktad som en "mentalt ostabil pitbull" och måste avlivas. Eller så är jag bara dramatisk. Blir så när man fått sova 1 timma, varvat med skäll och morrningar.
Samtidigt blir jag lite besviken på mig själv. Jag kunde vart den som hjälpte henne och gav henne ett tryggt hem.
Fast å andra sidan, enkelt och okomplicerat hundägarskap är väl grejjen.
Harry känns skrämmande lätt nu när han ligger och snarkar i sin korg. Och fiser. Mhhhh,dör.
Nog med hundar nu.

Dagens tips!!!
Försök aldrig bryta fryst broccoli. Skar upp hela tummen )''':

---

Alltså.. När man trodde att man hade toppat sin ångest för dagen, så dyker denna videon upp. Man vill ju bara tala om för grabbarna att detta är inte okeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! sluta med det där
Har i alla fall haft en grym helg och bilder dyker nog upp snart.
/J

---

Fan va skönt att vara ledig idag. Sen är det bara två veckor kvar tills semestern börjar!
Men nu blir det roadtrip till Halmstad med vänner över helgen. Sola, bada, grilla, dricka öl och jäger, kommer bli helt grymt.
Ciaoo!

---

vänta nu! Det är alltså "ganska" många som vill hur du sminkar dig? Nu ska vi inte krydda över här lilla tjejen. Tror inte det var så många kvar efter detta klippet.

---

Alltså sikken vän man har. När jag står där och plockar alla jävla kepsar, skejts och t-shirtar på jobbet, får man ett SMS. Ett SMS som jag trodde var från någon helt annan, men så tittar jag. DÅ äre från min bloggkompanjon (haha) Hilda. I meddelanet står det "Jag har en present till dig :)" Trodde aldrig att denna människa skulle lägga ner energi på att få fram en liten present till mig, ack så fel man hade. Hon har till och med handlat med sitt kort på intranätet. Och jag vet hur du är när ska du handla med ditt kort i en vanlig affär, så jag är grymt stolt över dig (även om du inte fattade vad du höll på med).
I vilket fall fick jag denna über snygga tygpåse, blev übeeeer glad och nu ska jag använda den varje dag. Den är ekologisk, fairtrade och ett träd planterades när man köpte den. Kan inte bli mycket bättre!  

Tack Hilda!

Vill verkligen gå ut och ta en cigg men jag vågar inte.
För det första är jag själv i hela huset så vem ska höra mig skrika?
För det andra bråkade katten med en annan katt, hörde något/någons skrik så rusade ut och öppnade dörren till världens kattslagsmål. Kastade skon på den dumma främmande katten och tog in tyson. Klarade sin undan med något rivmärke, som tur var. Men ofta jag vill gå ut nu när det ränner runt en psykokatt med koll på våran dörr?
Jag är livrädd för katter.

Ajjemän, nu får vi allt igen för att klagande i vintras. Det är så varmt att jag
-knappt orkar röka. Fast jo.
-Inte borde ta av mig skorna när jag är med folk. Fast jo.
-Egentligen inte får ut något av att duscha, är lika svettig 3 minuter senare. Fast jo.
-Borde vara skittrött men sov i typ ett helt dygn. Så nej.
-Är glad om jag kan avsluta en mening, helt borta i huvudet.

Idag har jag minsann vart hurtig. Gått långpromenad med hundarna i skogen. Duschat. Matat hundar. Städat. Åkt hem till hem nummer 2.
Hängt med kusin. Hon är allt jag inte är typ. Eller jo, lång och snäll. Och så har hon samma relation till sin pappa som jag. Bröder, luktar det psykgener?
Men det var trevligt, har trots allt mycket att snacka om trots att vi båda stapplar oss fram på astaskig engelska, men vafan. Vad göra?
Nu är jag i hem nummer 1, ska fixa och sen åka tillbaka. Grilla, tydligen. Jag är inte van att hänga med släkt. Dom är som främlingar men ändå tycker man om dom jättemycket. Skumt.
Herregud, fortsätter jag ge sånna här vad-jag-har-gjort-uppdateringar kan jag lika gärna borja med dagens outfit.
(Dagens outfit: cargopants)

Helgen var för övrigt skitskum och jag fattar inte mycket. Tror jag hade kul? Men en sak är säker, skuldkänslor är inte grejjen och karma straffar mig med fingrar utan muskler idag. Tappar allt så ge mig inte din bebis att hålla. Inte idag. Inte någonsin.
Nu dör jag, kalldusch!

Nu är jag trött. På saker. På folk. Låt oss dra några exempel.
Varför nr.1
Varför anser vissa kladdiga par att det är helt okej att agera ut sina sängfasoner på vagnen. På sätet framför mig. 30 cm från mitt stackars, stackars ansikte. Visst, en puss hit eller dit bryr jag mig inte om. (Men visst, gnid det lite mer upp i mitt face hur lyckliga ni är tilsammans. Varför inte!) Men när händer och tungor plötsligt flyger hej vilt vill jag inte vara med längre. Tur för mig idag att jag hade Elsa att fokusera på, mhm.

Varför nr.2
Varför trycker folk på stoppknappen innan hållplatser som Brunnsparken, Frölunda torg, Järntorget, Centralstationen osv. Jag TROR att den stannar faktiskt, jävla idiot.

Varför nr.3
Varför ska folk (ascoola killar från alla Göteborgs förorter) fråga om det är en pitbull man är ute och går med?
-Får jag klappa din hund?
-Visst.
-Är den snäll?
-Jaja, jättesnäll blablabla.
-Är det en pitbull?
-Nej, en staff osvosvosv.
-Men det är en kamphund va?
-Dom hör till "gruppen" kamphundar ja.
-Men vaddå, då är det ju en pitbull?
-...
Nej, för sjuttielfte gången. Och va? Om det nu var det? Vad spelar det för roll?! Vad ska hända? Ska du gå till dina vänner och skryta om att du klappat en pitbull? Jag blir inte klok på sånt.

Varför nr.4
Varför går det runt tjejer i Brunnsparken och tigger, iklädda märkesjeans?
Jag sitter och dagdrömmer på en bänk då en tjej i min egen ålder dyker upp mitt framför näsan på mig och rabblar upp en jag-behöver-dina-pengar-ramsa på typ ryska. Herregud vad arg man blir. Försökte snällt tala om för henne att min privatekonomi inte är så jävla grym den heller. Hon gav sig inte. Till slut var jag tvungen att fråga varför hon inte bara säljer sina svindyra byxor, då vände hon på klacken och gick till nästa. Tiggare ska gå i trasor för att provea sin point, så är det bara.

Varför nr.5
Sitter jag här och är Britt när jag verkligen måste duscha?

Ensam, rädd och uttråkad i ett vitt hus mitt i natten. Kan bara sluta upp i ett halvbittert blogginlägg.
För det första, skulle jag svänga i humör? Pfft, aldrig! Skulle jag vilja omfamna livet och allt vad som hör till ena dagen och utplåna mig själv andra? Nejrå, låter verkligen inte som mig.
Okej, dagen har vart grym. Vaknade, Amelie och Hannes kom hit. Allt bra. Dom åkte. Jag låg i trädgården och lyssnade på musik. Långpromenad med Elsa i skogen. Alma kom. Erik och Johan kom. Drack lite öl. Trivdes som ett ägg. Åkte till min bror, hängde med hans vänner och kollade fotboll. Varken in eller ut, helt okej. Kanske inte min typ av människor. Tjejer som inte är mer än just...tjejer. Ska vara där för att hålla balansen och ta ett rått skämt från killarna då och då. Utan att ens fatta det bittra i kommentaren, såklart. Killar som skojjar friskt om brudar. Allt kan man relatera till brudar. Speciellt lösaktiga sådana. Jag och min bror klickar inte i sånna samtal. Blir mest klumpigt och hyfsat obekvämt. Rätt löst på personlighetsfronten för att fatta mig kort.
Men det är inte min brors vänner som är problemet. Vet inte ens vad problemet är. Kanske inget. Kanske lite allt möjligt. Känns så förbaskat tomt bara. Trots att min dag har vart proppad med människor och glädje. Jävla fan.
Saknar mamma.
Ska ta en cigg och svära åt myggorna, blir bra.
Förresten är det inte Hilda som skriver nu, utan Britt. Britt-Fitt, ett ASförbittrat alterego.
Godnatt!

Så då har man flyttat.
Sovit första natten i sitt nya hem. Och fyfan vad bra det känns. Inget mer tjöt och gnöt om inget alls.
För att inte tala om friheten. Frithet!!! Underskattad grej.
Johanski och Amelie Slååbåååå hjälpte mig storhandla idag. Storhandla, vilken grej. Vagnen var grym! Jag hade kul iallafall. Nu har jag mat för resten av livet typ. Sparris mmh.
Resten av dagen har ägnats åt some serious chillin. Lagade mat till mig och Slååbååå. Kokade te. Drog ut madrass på trappan. Satte på musik. Rökte lite. Lekte med hunden. Fan. SÅ STÖRD JÄVLA NÖJD.
Nu sitter jag i min vinröda soffa. I mitt källarrum. Lyssnar på Tim Armstrong. Elsa ligger i sängen och drömmer. Katten är nog ute och torterar möss. Imorgon tänkte jag gå och leta roliga saker på second hand. Kanske dricka öl. Vet ni varför? För jag har semester! På semestern får man. Nästan allt.
Ne, nu ska jag fortsätta att mysa i skägget tills jag somnar.
Zebhaiiiii!!! :D

Sjukt hur en liten varelse kan göra en så lycklig.
Vart trött och halvpepp på livet hela dagen igenom.
Så på hemvägen, i solnedgång och på tomma gator kändes allt plötsligt så löjligt bra. Hon skötte sig utomordentligt med fotgång, frikommandot, LIMMA!!!, inkallning, andra hundmöten och ååååh, allt!
Gick runt och tjoade och hade jag sett mig själv hade jag antagligen skämts ihjäl. Men för apnöjd för att orka bry sig.
Måste. Ha. Egen. Hund. Nu.
Hade jag fått välja fritt hade Doris vart det självklara valet men icke.
På något sätt spelar det ingen roll hur många utekvällar, liter öl och roliga fylleminnen jag missar. För det finns nog inget som får mig så lycklig som hundar. Å andra sidan behöver det ena inte utesluta det andra.
Jävlar vilken nörd jag är, men vad göra? Haha.
Nu ligger hon sover. Piper och rycker. Känns alltid bra att lyckats trötta ut en energibomb som henne.
Till helgen blir det Gränna, staffspecialen. Har inte slagit mig föränns nu hur kul det kommer bli.
Staffar överallt. Tävlingar. Trevligt folk. Öl. Stuga. Mhhh, nöjd.
Vad är detta? Börjar jag må bra? Och akta sentimentala bloggen, men så äre. Jag är en sentimental människa.

Här har ni henne iallafall, Chuck-Doris i egen hög person. Fult kort men...din mamma är ful så...snap.

Småsaker i vardagen kan verkligen få en på bra humör.
Som en gölli duva som håller en sällskap när man väntar på bussen.
En trevlig kassörska på pressbyrån.
En ovanligt sval buss.
Någon märker att man tappat en lapp/vante/örhänge eller liknande och tar sig tiden att hojta till om detta.

Tidigare idag rusade jag fram på markland, stressad och irriterad på allt och alla.
I alla hets möter jag en man. En gubbe. Rätt lång, stor ölmage, rödmosig i ansiktet och för tajt skjorta.
Vi möts på mitten och hej och hå så är det igång. Vilken sida ska man ta? Där står man och steppar fram och tillbaka som någon slags pinsam parningsdans. Och så kan det hålla på. Länge.
Vänste..hög..väns.h.v.höööö.vääänster...höger...vänst osv.
Mitt i allt stannar han upp och säger högt och glatt "Nemen du, en kram när vi ändå står här och dansar! höhöhöhhaha!"
Söta gubbe! Med vitt hår och för mycket rakvatten. En kram fick han allt och jag har vart på bra humör hela dagen.
Förövrigt ska denna helgen bli grym, bestämmer mig redan nu.
Här är The Kooks tolkning av All That She Wants - Ace of Bace. När vi ändå är i kooks-snåret och ränner.

Idag har jag mått bra. BRA!!!! Det tackar vi för.

Höru det Johan?
Sitter och kollar på Top Model, Kanada. Den enda med vett och vänlighet i sig åkte ut. Synd.
Vill ut och ta en cigg. Ingen igår. Lite jobbigt.
Konstigaste saken hände när jag stod och diskade förut. Kommit halvvägs och skulle precis anamma ett äckligt ikeaglas när allt blev suddigt och benen bara vek sig. Satt plötsligt på golvet och var helt WTF?!
Haha. Var nog bara en tidsfråga, vart så löjligt utmattad. Pappa var upprörd över glaset, tydligen hans favorit. Vi har 7 st likadana, men han hade en speciell relation med just det där glaset.
Vågar inte riktigt fokusera på punkter då det känns som samma sak ska hända. Kan man verkligen stanna hemma två helgdagar i steck?
Nä, kanske inte. Mer top model!

---

Rätt tomt. Huvudet känns som en blandning av sirap och spya. Mår illa. Yr.
Hatar att inte kunna kontrollera tankar och hur mycket energi man ska ha en dag. Ville försöka mig på en kväll i glädjens tecken men gav upp i samma sekund tanken ens hann dyka upp. Att vara hemma på en lördag är lite av ett hån. Mot sig själv. För att man kämpar hela veckorna för helgen och när dagen väl kommer är man för kass för att orka göra något alls.

Igår var en salig blandning av känslor. Började grymt i Högsbo för att, efter ett äventyyyyyyr, fortsätta på Henriksberg. Gladgladglad. För glad. Kan aldrig vara bra. För plopp, så spelar hjärnan en ett spratt. Ett spratt som bara är påväg i en riktning. ÅÅÅÅÅÅÅÅH, blir så arg. Jag skulle ju ha en bra kväll! Jag hade en bra kväll. Skulle vilja låna någon annans hjärna, fan va gött det hade vart. Börjar tveka på om jag orkar emmaboda. Vart ska jag ta vägen om jag börjar må? Tältet? Själv? Förstöra för andra? Fudge no.
Som en klok människa sa, det är inte lätt att vara modig när man är rädd och ännu svårare att "rycka upp sig" när hjärnan är ett infekterat sår. Räcker med att något kommer åt den lite, sårskorpan går sönder och ut väller var och äckligheter. Bara sådär.
Fast ingen gillar en gnällspik, speciellt inte jag.
En låt orkar jag iallafall fiffla fram, efter att ha sovit hela dagen.

Varför ska man alltid dippa efter ett lyckorus?
Och den frågan ställer jag mig själv, inte för att börja gråta eller gräva ner mig, utan mer av ren frustration/nyfikenhet/förvirring.
Man kan ju tycka att hjärnan borde fungera så att den alltid mår bra. Så bra som möjligt.
En hjärna som vart infekterad under en längre tid borde uppskatta ett rus lite mer. Tänka att "ojjjj, är det såhär det ska kännas?" Eller nja, kanske inte hela tiden. Men att det ens kan kännas så bra är rätt sjukt. Och visst gottar sig hjärnan. Vältrar sig i lyckan och slår nästan slint på sig själv av välbefinnande. För stunden. Nästa dag, samma gamla mögliga strumpa till huvud.
Varför? Är vi så dåligt skapta att hjärnan låter sig själv må dåligt? Är inte detta bara idiotiskt? Varför finns inte naturligt inbyggda lyckosyror som pyser ut så snabbt man sänker sig? Pfft, människokroppens under!
(Jag vet varför, tycker bara att livet kan bli lite mer som simpla barnböcker. Alla mår skitbra hela tiden. För det ska vara så.)

Men, ska ju trots allt på festival i sommar. Och skulle hjärnan börja krångla borta i Småland gör jag slut på den själv. Skit ska skit ha.
Min vän, mobbare och vapendragare Johan kan, får, inte åka med. För hans jobb. Hur mycket hatar man Hollywood nurå?!
Mycket. Det handlar om typ en dag. Tack, tack ska ni ha.
Fast man skall icke lipa över spillda sommarstunder, man löser andra.
Jävlar vad bra denna sommaren ska bli. Och nej, jag övertaggar absolut ingenting. Sålänge jag får sova ut på morgonen, vara med vänner och inte bli regnad på förmycket är jag mer än nöjd.
Herråååååå.