Ensam, rädd och uttråkad i ett vitt hus mitt i natten. Kan bara sluta upp i ett halvbittert blogginlägg.
För det första, skulle jag svänga i humör? Pfft, aldrig! Skulle jag vilja omfamna livet och allt vad som hör till ena dagen och utplåna mig själv andra? Nejrå, låter verkligen inte som mig.
Okej, dagen har vart grym. Vaknade, Amelie och Hannes kom hit. Allt bra. Dom åkte. Jag låg i trädgården och lyssnade på musik. Långpromenad med Elsa i skogen. Alma kom. Erik och Johan kom. Drack lite öl. Trivdes som ett ägg. Åkte till min bror, hängde med hans vänner och kollade fotboll. Varken in eller ut, helt okej. Kanske inte min typ av människor. Tjejer som inte är mer än just...tjejer. Ska vara där för att hålla balansen och ta ett rått skämt från killarna då och då. Utan att ens fatta det bittra i kommentaren, såklart. Killar som skojjar friskt om brudar. Allt kan man relatera till brudar. Speciellt lösaktiga sådana. Jag och min bror klickar inte i sånna samtal. Blir mest klumpigt och hyfsat obekvämt. Rätt löst på personlighetsfronten för att fatta mig kort.
Men det är inte min brors vänner som är problemet. Vet inte ens vad problemet är. Kanske inget. Kanske lite allt möjligt. Känns så förbaskat tomt bara. Trots att min dag har vart proppad med människor och glädje. Jävla fan.
Saknar mamma.
Ska ta en cigg och svära åt myggorna, blir bra.
Förresten är det inte Hilda som skriver nu, utan Britt. Britt-Fitt, ett ASförbittrat alterego.
Godnatt!