Rätt tomt. Huvudet känns som en blandning av sirap och spya. Mår illa. Yr.
Hatar att inte kunna kontrollera tankar och hur mycket energi man ska ha en dag. Ville försöka mig på en kväll i glädjens tecken men gav upp i samma sekund tanken ens hann dyka upp. Att vara hemma på en lördag är lite av ett hån. Mot sig själv. För att man kämpar hela veckorna för helgen och när dagen väl kommer är man för kass för att orka göra något alls.

Igår var en salig blandning av känslor. Började grymt i Högsbo för att, efter ett äventyyyyyyr, fortsätta på Henriksberg. Gladgladglad. För glad. Kan aldrig vara bra. För plopp, så spelar hjärnan en ett spratt. Ett spratt som bara är påväg i en riktning. ÅÅÅÅÅÅÅÅH, blir så arg. Jag skulle ju ha en bra kväll! Jag hade en bra kväll. Skulle vilja låna någon annans hjärna, fan va gött det hade vart. Börjar tveka på om jag orkar emmaboda. Vart ska jag ta vägen om jag börjar må? Tältet? Själv? Förstöra för andra? Fudge no.
Som en klok människa sa, det är inte lätt att vara modig när man är rädd och ännu svårare att "rycka upp sig" när hjärnan är ett infekterat sår. Räcker med att något kommer åt den lite, sårskorpan går sönder och ut väller var och äckligheter. Bara sådär.
Fast ingen gillar en gnällspik, speciellt inte jag.
En låt orkar jag iallafall fiffla fram, efter att ha sovit hela dagen.