Söndag.
Söndagen efter en helg som luktat ångest och uppgivenhet. Och lite avlopp, öl och bränt hår.
Fast...om jag har lärt mig något efter alla dessa år, månader, veckor, dagar åååååååsåvidare, äre att man behöver några pissiga helger hit och dit. För att verkligen kunna uppskatta de helger som får en att le ända in på torsdagsmorgonen. Sen att det känns skit i stunden är ju rätt självklart.
MEN!
Jag har inte bara grävt ner mig dessa dagar. Nejdå. Idag var jag ute och gick/sprang/dog uppe i skogen. Inget speciellt med det egentligen, förutom att jag fick något slags astmaanfall som aldrig tog slut. Vissa kallar det dålig kondition, jag ser det som en definitionsfråga.
När jag vart klar med självtortyren började jag lunka tilbaka mot cykeln. Allt var frid och fröjd. Musik i öronen. Ögonen vandrandes över träd och himmel. Då jag plötsligt hörde ett prassel. Mina instinkter talade om att detta prassel var något att uppmärksamma. Inget vanligt prassel, gjort av en fågel eller mus.
Jag vände mig om och där stod han. Kungen.
Haha, nerå. Skogens konung? Inte riktigt. Men nästan! Ett rådjur. En Hane. STOOOOOOR. Blotta 3 meter från mitt skräckslagna ansikte.
En slags skräckblandad förtjusning infann sig. Nyfiken och förbryllad, samtidigt redo att skita ner mig. Skulle jag stå kvar? Vänta ut honom? Springa för livet? Låtsas som ingenting och gå vidare?
Han verkade sur. På samma sätt som en gammal gubbe blir sur när barnen på gården väsnas för mycket.
"Jaha, ska du bara stå där och glo? Försvinn från min skog, jänte-helvete!", såg han ut att tänka.
Blängde på mig och jag bara väntade på att han skulle storma mot mig med sina horn och galna ögon.
Mumlade "eeeeeeh, faan. fan fan. Ojj. sådär. lugn och fin. Hej o hå. Jag går nu" och började backa bakåt.
Han stod kvar, blixstilla. "Yeah biatch, you walk away. And i ain't nevah wanna see you in mah woods again!"
Något i den stilen.
När jag hade försäkrat mig om att han inte följde efter drog jag en lättnadens suck. Ena dagen idioter i en bil, andra spontana rådjur i skogen. Världen är elak, som herr Grega säger.
Jaja, borde inte klaga. En adrenalinkick sitter ju ändå aldrig fel.
En låt också. Godnatt.

---

Ny header, det firar vi med lite keyboard cat.

---

 

Akta identitetskrisen. Vaärememig?!?!. Jag är 19 år, jag ska vara på toppen av mitt liv.
"Funnit sig själv" och allt det där. Men här sitter jag, en lördagskväll. Och grubblar. På hur man ska vara. Vad man ska säga. Vad man ska göra. Hur man ska orkar vara sig själv när det egentligen inte duger.
Jag borde fötts som hund istället, då jäklar hade jag vart grym. Kissat lite, nosat lite, luktat i folks skrev och sovit. Underbart.
Nerå, efter regn kommer solsken. Borde lägga mig och ha en skitbra dröm. Ja. Så får det bli.
På glatt återseende.

Godkväll.
Det är fredag och jag sitter hemma. Själv. Varför trivs jag? Är det okej?
KLART det är okej. Som jag jobbat idag. Helt slut. Jobbade tillochmed efter jobbet. Målade rummet. Lite iaf. Med en liten pensel hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahah
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahah
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahah
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahaha. Skojj.
Sen hittade jag en roller. Lät som en fis varje gång man rullade med den. Också skojj.
Där stod jag, i en källare. Med en fisroller. Gapskrattandes. Åt fisljud. Med sexy bitch i bakgrunden. NRJ har ju blivit helt fantastiskt. Dom hade en dansk låt på topplistan. EN DANSK!!! Det ballar yyyyr.
På 3 timmar hann jag måla en halv vägg. Och några lister. Nästan lika bra som polska byggfirmor :D:DDPP;DDDD;p. (man får)
Hursomhelst!
Nattens dröm - herrejävlar. Så...så...så rå.
Alla, verkligen alla mina vänner var elaka och drev med mig. Kallade mig taskiga saker och snackade skit bakom ryggen/rumpen/vaden/hälen på mig. Det värsta av allt var när jag satt med Johan, Coffe, Alma och mamma. Dom berättade att folk kallade mig "Den tjocka cyklisten".
Jag kunde inte fatta det. Varför var folk så taskiga?!
Skulle göra en dramatisk gest och storma ut ur rummet, men påvägen ut får jag syn på en tjej från min gymnasieklass. Kände ett plötsligt hat och drog loss hennes hår. Hon log elakt eller något liknande.
Precis när folket skulle komma och trösta mig kom mamma in i rummet och väckte mig.
Var skitarg. Och sårad. Exposed. Naken. Rädd.
Mådde dåligt ända tills jag klev av bussen borta i Högsbo.
Sen ville jag inte cykla hem ))))))))))):
Annars har jag haft sjukt bra drömmar det senaste. Sånna man inte vill vakna upp ifrån. Lite som att se Avatar för att sen gå ut ur biosalongen och inse att man inte har en egen flygande fågelvarelse eller ett livsträd som gör crazy ass grejjer.
Ett riktigt antiklimax.

Här.
Är inget fibes-fan men coome ååån, man mår ju bra.

---

---

---

---

Fick ett ryck och ville skriva ett muntert inlägg om stereotyper. Sen bah "pallaaaaaaa". Så det blev inget.
Tänkte sen skriva om lite fina sommarplaner, också väldigt munternt. Men ja, palla.
Sen ville jag analysera finnar. Alltså människor från Finland. Fast...palla.
Kanske klargöra för alla hur sjukt jävla bra jag mår nu? Eller vänta...palla?
För när jag tänker efter är det så sinnesjukt tråkigt att läsa glada inlägg. Av glada människor. Som gör skitroliga saker. Och mår tipptopp hela tiden. Som plaskar och stänker käckhet så människorna i dess omgivning drunkar. En käckhetsdöd.
Glädje - hemska sak.
Nej, självklart inte. Glädje och lycka är ju den såkallade meningen med livet. (Alltså detta tjat om meningen med livet. Det finns ingen förbaskad mening med livet. Kan folk ge sig? Vi har satts på jorden för att vara en del av ett system. Precis som ett träd, en sjö, en blåval eller en myra. Våran "mening", eller snarare uppgift är att vara så vettiga människor vi bara kan. Inte göra onda ting mot varandra och fylla våra dagar med just, glädje. Så sluta tro att ditt kall är att bestiga världens högsta berg eller rädda alla världens utrotningshotade flugor.)
Hursomhelst, att läsa om just lycka och muntra ting är uppriktigt sagt FÖRJÄVLIGT.
Inte för att jag under några omständigheter önskar människan i fråga lidelse och olycka, enbart för att det är så sjukt tråkig.
Jaha, du är glad? Vad händer nurå?
Och ohja, visst har jag skrivit ärliga texter om hur underbart allt är osv osv osv. Läser de en månad senare och fnyser åt mig själv. Ingen bryr sig om att en fågel kvittrade lustig imorse eller att tanten på bussen var gullig mot dig. Inte ens jag!
Så nej. Inget går upp mot en riktig bitter, håglös och världshatande textvägg.
Eller så har jag bara ett förbittrat alter ego.
//Egentligen jäääätteglad shei som borde skaffa en dagbok istället. Med hästar. Och lås.

Lägger mig för sent på nätterna.
Drömmer FANTASTISKA drömmar.
Kommer knappt upp på morgonen.
Cyklar som en dåre.
Går som en dåre.
Är inne i en bra/jobbig? period då jag blir bomaderad med ångest om jag inte rört på mig i mer än 2-3 timmar per dag. Fast...det funkar ju. Så hey, underbart.
Suger åt mig allt jag hör om hundar/hundträning/hundpsykologi/hundraser/hundtermer/hundbeteende/hundtrams. Tror jag uppfyller alla krav för att hamna i kategorin "Hundnörd". And proud of it!
Målar.
Lackar.
Pysslar.
Krattar.
Fixar.
Tänker.
Planerar.
Peppar.
Peppar.
Peppar.
Saltar desto mindre, hörde att man samlar på sig vatten. Vattenpölar under huden. Inte okej.
Jobbar. Skulle kunna jobba dygnet runt när det är vår.
Läser igen. Går skitbra faktiskt. Fast hemsk bok. Grät igår. JAG grät. Då jävlar är det en hemsk bok.
(Fast nu skojja jag bara. Gråter alltid. Titanic! Lejonkungen! The green mile! Under blödiga tider fälls kanske en eller två tårar till 7th heaven. Dårå? Blir ledsen när Lucy bråkar med pappa präst. Fan.)
Dricker öl. Syns på magen, tror jag. Vad göra? Jag gillar öl. Tror helgen kan bli skitbra faktiskt.
Räknar mynt i panik. Hittade en tia på trottoaren idag. Vilken lycka!
Kliar sår i hårbotten. Borde verkligen försöka hålla löftet till mig själv om att inte bli en äcklig dreadmänniska med mögel/fukt/ägg/eget ekosystem i håret. Tvättar det imorgon...NAAAT. Ja shul, den var tillägnad dig.
Tycker mindre och mindre synd om mig själv. HERREGUD vad mycket tid som ägnades åt självömkan back in the days. Till vilken nytta? Nerå, jävlar anamma och att inse sitt eget värde (-455?) är saker man borde lägga mer krut på. Skulle jag gå på klyschiga psykolog-slogans? Pfft, prat!
Jamen sådär. Min vardag. Wat aj do får ö living. År no living. Ett blogginlägg.
Det är inte så skojj med bloggar längre.

PS. Efter att Johan tagit sig fritheten att välja profilbild måste jag reda ut detta. Utifall att  förvirring uppstått. Jag har INTE downs syndrom. Även fast bilden fått mig att själv börja tvivla lite. Nerå, jag är en frisk människa. Nästan. Eller?

Japp, här sitter jag. Med världens jobbigaste känsla. Spykänslan.
Eller ah, känslan man har innan man spyr. Eller inte spyr. Ovetenskapen om vad som ska hända härnäst dödar mig!!
Ska jag hämta hink? (bara ordet "hink" får mig att börja hulka) Ska jag stoppa fingrarna i halsen och få det överstökat? Ska jag sova bort det? Ska jag lägga mig i fosterställning och snyfta för mig själv? Alla dessa frågor gör stormen i magen ännu värre. Känns som den kommer vända utochin på sig själv närsomhelst.
Ni kanske tycker jag överdriver, men icke! Jag lider av spyfobi. Kräkofobia. Gallrädsla. You name it.
Inte ens när jag ramlar in på mitt rum en lördagkväll och knappt vet hur jag kom hem, vad jag heter och vad jag gjort hela kvällen går det att spy. Bara tanken får mig att börja skaka.
Och visst, man ska inte kasta runt ordet fobi. Men jag tror att det kan klassas som fobi när obehaget går över till att man hindras från att göra vissa saker pga rädslan.
Som att åka kollektivtrafik. Fan. Så sjukt jobbigt ibland. Och ibland inte. Beror på. När bussen åker från beryllgatan och jag vet att den inte kommer stanna igen förän 15 minuter kickar paniken in. Hjärnspöken utan dess like.
"Tänk om jag måste spy nu!!" "Faaan, jag mår illa. Måste spy!" "Vart ska jag spy om jag måste?!" "Hur kommer jag av mitt på motorvägen?!"
Finns lite saker jag kan göra för att dämpa dessa tankar, men jag bör inte ta till med dessa metoder. Inte sunda så att säga.
Och när jag väl kommer av är jag svettig, helt slut i kroppen och illamående som attan såklart. Energikrävande!
Men jag jobbar på det, sådär kan man ju inte ha det? Jag är ju förihelvete en normal människa. För det mesta.
Så, förstå min ångest när jag nu sitter här med stramande strupe och nervös mage.
Faktum är att jag bara spytt ett fåtal gånger de senaste åren. Endast för att jag kryddat lite på alkoholintaget, när jag tänker efter.
Hursomhelst, det har varit en fin dag. Imorgon är det fredag och helg och det ändå nice som fan.
Herrå!

 

---

Här är vi ja

Grym helg. Grymma människor. Grym vecka. Grymt liv.
Är det okej att känna sig såhär nöjd?

Blir ledsen när..
människor jag älskar och bryr mig om mår dåligt.
jag halkar i badrummet och sträcker lårmuskeln..eller något.
det regnat på cykelsadeln och jag upptäcker det försent. Kissat ner sig någon?
en spindel befinner sig i samma hus som mig.
när kungen dyker upp på tv...)':
när bussförarn låter en kuta utahelvete ända fram till dörrarna för att sen, med ett belåtet jävla satleende åka iväg. DÖ?
jag får hundbajs på mig.
mamma inte kokar kaffe i den sekunden jag ber...säger åt henne att göra det. Lite ska man väl få för att bo kvar här?
Johan är full och har skitroligt på en personalfest utan mig. Vafan, äre okej? (Klart det är okej, är jätteglad för din skull gumman!)

Nog med lessen_shei. Detta gör mig glad!
När..
jag vet att förändring kommer ske inom snart framtid. Kan inte sluta peppa!!
jag ser vettiga hundägare.
jag cyklar hem i kvällsluft och ser djur lite här och var.
jag sitter på trappan vid dagiset med fint folk, cigg och en kopp te.
vänner kommer förbi på jobbet och hälsar på.
det går bra för folk jag gillar..."gilla"
Ellie blir glad för min skull och säger yesssssssss.
jag tänker på att min helg börjat. Jag ska ha en grym helg!
min bror är snel mot mig for once.
jag hittar fina klipp på youtube.
jag skriver inbjudningslista till mah birthdaypartey som kommer bli grym.
o zå. herrå!

Nu får det vara nog.
Ända sen jag kom hem har en liten filur susat förbi mig. Först i mitt rum. Följde efter mig ut i köket. Satt brevid mig då och då. Viftade bort men den förstod inte vinken, tydligen. Droppen kom när han/hon/den kom surrande i badrummet! In da maddafakkin badrum, baaadrum. (se länk)
Låt oss kalla den för fluga, då min kunskap i insektsarter inte existerar. Allt är flugor. Getingar är svartgula flugor som bits. Fjärilar är flugor med jäääättestora vingar. Maskar är missbildade naken-flugor. Giraffer är gigantiska savann-flugor med lång hals så dom behöver inte vingar.
Hursomhaver, denna fluga skulle dö. Det var egentligen konstaterat redan i den stund då jag noterat att någon inkräktat min blåa kub. Så där stod jag och sprutade vatten hejvilt, kom på ALLT förutom flugan.
Men rädslan fanns där, helt klart. Han irrade runt mer panikartat utan någon form av plan alls. Bara synen av detta gjorde mig nöjd och belåten.
Jag slank ut ur badrummet (se länk) snabbt som satan då den rackaren inte skulle få chansen att fly ut.
Kom tillbaka, påklädd och väl utrustad med en glasburk. Och där började jakten. Svenska flugor är snabba, jag vet så att säga.
Efter en lång och krävande strid fick jag tag på honom (leave room for evil laughter....................).
Och nu står han här, flugan. På mitt skrivbord. I burken. Och jag kan bara inte med att döda honom.
Att släppa ut honom är ju ett alternativ, men ack så förutsägbart. Han kommer skvallra för sina flugvänner och jag kommer tappa all min streetcred. Alla flugor kommer förstå att det är helt okej att komma hit, äta mina salladsblad, glassa runt i mitt badrum (se länk) för att sen flyga sin väg igen, med min hjälp tillochmed!
Hatar att ha en själ. Han är ju så äcklig, ful och surrig med 84759479 tentakler att han förtjänar att dö.
Men ne, min karma kan nog behöva en knuff i rätt riktning. Släpper ut honom om 10 min, lite till ska han allt få lida.
Herrå!

Morgonrutiner är guld värda. Det enda man har att förlita sig på en hemsk morgon som redan osar av dålig fortsättning. Detta är inte en sådan, bör tilläggas.
Jag har verkligen hårda rutiner och om NÅGON gör något för att störa eller ändra dessa blir straffet hårt...Eller? Nejuste, jag har ingen makt. Kan varken komma åt någon psykiskt eller fysiskt hemma hos mig, FAN DÅ.
Jag blir jävligt sur iallafall.
Morgonen ser ut såhär;
Jag sätter min klocka 2,5 timmar innan jag ska åka.
Mamma ringer mig 2 timmar innan jag ska åka.
Sen ringer hon igen.
Och igen, å igen, å igen...
Tillslut går hon upp och säger "hoohoooo, vaknaaaaaa", vilket jag faktiskt vaknar till av. Av vrede alltså. Detta förbaksade "hooohooooo", hatar det.
Jag sätter mig upp i sängen och inväntar huvudvärken.
Sätter mig på kläder som luktar hund, gammal rök och hundfoder mmmmmmmh.
Går ut i köket, kollar att mamma satt igång med kaffekokandet.
Äter min musli och kollar på något värdelöst program på tv.
Dricker kaffe.
Plattar luggen och smetar på något svart på ögat. Brukar ju alltid funka.
Cyklar iväg en kvart försent!

Och så ser det ut. Med andra ord, min mamma ansvarar för att jag kommer upp på morgonen. Det skall erkännas. Om beslutet låg i mina händer hade jag invalidförklarat mig själv på morgonen.
Nu består texten nog av fler stavfel än vad som räknas på händerna, men att skriva blogginlägg på morgonen är inte en rutin jag har så...HERRÅ!

Som tagen från en gammal pub fylld med hobbitar som sitter på stubbar och skålar så ölen flyger ur glasen, men jag gillar det.

Jag vet inte riktigt vad Hilda yrar om där nera, men nu blire party in the usa!

Idag vill jag kissa lite på bloggen. Tisselissa. Nerå. Fast lite.
Såg en föreläsare på tv för några timmar sen och kan inte låta bli att äcklas lite. På bloggar. På internet. Tv. Mobiltelefoner. Mediasamhället. Det är inte naturligt för oss människor att växa upp (alla som är under 13 har aldrig levt i en tillvaro utan internet.) med all denna information som sköljer över oss varenda dag.
Kommer ihåg att vi hade denna diskussionen på jobbet någon gång.
Är våra hjärnor skapade för att veta att;
-Lisa och Georg gjorde slut.
-Malin blev vän med per, ove, leone och rojje.
-Kerstin tyckte det var skitäckligt med köttbullar till lunch.
-Margot blev ihop med Pelle.
-Vad Bert, Gina och Therese tycker om Margots och Pelles nya relation.
-Hur många gånger Åsa hoppat av skolan.
-Vad Wille, Emma, Karl,Caroline och Nina tycker om plastikoperationer.
-Vad man ska och inte ska ha på sig i vår.
-Vilka som bråkade om vaddå?
-Vad ALLA ens vänner ska göra en lördagskväll.
-Att veta vad Jesper (som du frövrigt inte träffat på 4 år) tycker om Wipeout.

All denna information plus oändligt mycket mer, orkar inte ens komma på mer. 24/7. Dygnet runt.
Inte så det var tänkt för människan att leva...eller?
Att läsa 2 bloggar samtidigt som man pratar med vän i mobilen och chattar med 4 människor och kollar facebook, allt på en gång. Och glöm inte slötittandet på tv (reprisen av gårdagens simpsons, måste ses en gång till såklart.)
Jag må hålla mig till lite musik, facebook och kanske en hemsida eller två. Och vara koncentrerad på allt. Vilket egentligen är helt sjukt då jag i skolbänken kunde sitta och läsa samma mening sjuttioelva gånger utan att ens förstå vad jag läste. Trots att det var den ENDA som krävde min koncentration i stunden. Tack älskade hjärna.
Och tänk vilken energikonsumtion det blir av alla dessa apparatorer, herre min gud! Bättre vare allt på min tid.

Eller så är jag helt ute och cyklar.
"You gotta get with the times!", kanske någon skulle vilja säga åt mig.
Samhället förändras, vi kan ge och ta emot information på ett helt annat sätt än för 10 år sedan.
Vilket är på gott och ont? Tänk vad vi påverkar varandra genom internet. Privatpersoner som sitter och leker experter på sina bloggar (kanske precis vad jag sitter och gör nu, eller så har jag bara en åsikt) för att inte tala om kända bloggare. Nutidens hjärntvätt.
"Elin Kling! Jag skriver till dig för att jag är så himla förvirrad! Har rätt smala ben och kort överkropp så brukar mest ha jeans och en lång topp. Men såg att chanel kommer göra magtröjan poppis i vår. Vad ska jag göra?! Vad ska man ha på sig i vår egentligen?!"

Jaja, improviserat men så kan det låta. Och visst ger Elin kling, en av många såkallade modebloggare, sina tips och råd och lugnar på så sätt den stackars panikslagna tjejen som fasar för att klä sig fel.
När fan slutade vi tänka på egen hand?
Om inte det är hjärntvätt så var Hitler en god man.
Men som med allt annat finns det såklart två sidor. Vi kan idag ta reda på en himla massa mer än förut. Att ha ett uppslagsverk hemma är lika onödigt som att försöka förklara för Johan att Miley Cyrus INTE är en pangbrud, helt meningslöst.
Och visst är jag glad att vi har internet och allt vad det innebär. Kan ibland tycka att det används på fel sätt bara.
Med det sagt går jag in på Blondinbellas blogg för att lära mig hur jag kan äta choklad med samvetet i behåll, fred ut!

Hittade detta klipp på en trevlig tjommes blogg. Enjoy.

När man suttit och kämpat med sminket och äntligen bestämmer sig för att man är nöjd. Tills man inte är det längre :PP;Ppp:pP och ska "bättra på" något, exempelvis den där svarta randjäveln som ska vara över ögat  AV NÅGON JÄKLA ANLEDNING? Så sabbas hela alltet och man måste börja om från början!!! Det är tillfällen som dessa det är jobbigt att vara kvinna. Lättare att bara klia sig lite på pungen och springa till bussen.
Nerå. Det lät grovt. It's nasty because it's true!

---

Heiheiehei! Nu vart ju helgen nästan slut, går fort alltså. Helgen har varit bra ändå. Som vanligt blev inget som man planerat och det är ju precis så man vill ha det, eller? Tycker inte man ska behöva planera för mycket, blir så mycket roligare när något helt annat händer än vad man tänkt sig. Det började i fredags med att "fira" valborg, som för övrigt kändes som en helt vanlig fredag. Det gjorde det inte för 2-3 år sedan. Det var ju verkligen den dagen på året som man längtade efter. Valborg var ju 1000 ggr bättre än nyår på den tiden(om man ska jämföra med en annan heijagär13åroskablijättefull-dag). Nyår är bara kallt o misär, valborg är varmt o man hänger i en park även om det är 2344 poliser över allt.
Men i alla fall så var vi låååångt ute på landet, i Tollered. Planerna var ju att man skulle vara där hela kvällen och att man inte kunde ta sig hem för bussar o sånt slutade gå vid elva typ. Var la där i ungefär två timmar sen blev det att ta en taxi från tollered. Det är fan inte ofta man åker taxi, och om man gör det så åker man så kort sträcka som möjligt. Men vi körde all in o tog taxin ända in till Göteborg. 800 fukkin kronor, helt sjukt mycket pengar. Dock gött för mig att dem inte dragit några pengar från den resan, hehehe. Sen bar det av till maskeraden i Guldheden. I en jäää-äätte stor lokal. Det var grymt o det blev en lång kväll, kom hem kl 6 typ. Ja bilder kommer antagligen upp senare idag.    
Bilden föreställer lite grejor jag köpt. New era kepa, The hundreds t-shirt och brillor från Item.

Vi var på utflyckt. Märkte att våra kameror tog bilder när vi inte ens rörde dom. Bilderna blev skeva och alla hade unibrowns på dom. Vi fick höra att det var Voldemort som tagit över våra kameror och en människa i sällskapet.
PANIK.
Hamnade på ett badhus. Utanför omklädningsrummet stod en 3 meter lång man som sa "Jag ska våldta alla som går ut, jag kommer från ett stort fängelse" och spände blicken i mig. Stort, brunt krulligt hår och händer stora som tallrikar.
Hamnade i en by utanför en gigantisk port. Porten till stället där vi skulle slåss mot Voldemort. Skulle äta men det kröp stora insekter i maten. Johans ögon blev svarta när han skrattade och rullade bak i huvudet. Förstod att det var han som var under Voldemorts makt men sa inget till dom andra. När vi satt där såg jag Erik och någon annan gå en bit bort.
Helt överlycklig springer jag dit och kramar om honom i äkta seventh heaven-anda. "Du fattar inte hur mycket vi har saknat dig!!!" skrek jag. Haha. Han hade rakat av sig håret och såg lite förvirrad ut. Jag ville inte berätta varför vi var där och hans lärare kom och hämtade honom sen.
Sen vaknade jag, svettig och rädd. Och besviken att mötet med Erik bara var på låtsas )''''':
Voldemort är mycket läskigare när man vet att man ska kriga mot honom och hans onda vänner.

Hursomhelst, gårdagen var lite sisådär. Trött som fan, då funkar inget.
Idag därimot är vädret hur gött som helst. Och jag har en biobiljett att bruka. Kanske.
Herrårå!

Herregud.
Inte ens kaffekopp nr 3 lyckas sparka liv i min eländiga kropp en dag som denna.
Igår var det valborg, om någon gått miste om detta. En överskattad dag såklart, en åsikt alla över 15 år delar med mig skulle jag tro.
Men jag är nöjd. Kvällen började i Johans rum, allt i sin ordning. Vidare till Tollered, maddafakkin T-town. Eller något i den stilen. Satt en stund i glashuset för att sedan åka busstaxi in till stan. 800 spänn bah, men pengar har aldrig vart ett problem hehe.
Vidare till lokalen i gulheden där folk snubblade runt i strumplesten, fint. Hade dock velat se fitzloutfiten, dääämitt!
Stannade tydligen jäkligt länge där inne för det blev ljust ute. Fick för mig att klättra lite, bergsgetstyle! Detta resulterade i ett par praktfulla blåmärken på högerbenet. Jag som minns mitt fall som rätt graciöst, ki fick jag.
Hursomhelst så strosade jag och Johan ner till wavrinskys plats. Ja, den löjliga med en enorm knappnål i marken. Jag fattar inte grejjen. Kanske var ett försök av Sverige att skapa sitt egna lilla "lutande tornet i Pisa" hehehehe. Som det förbaksade hjulet nere vid hamnen, luktar det dålig imitation av London Eye?
Jaja, slutade med att vi fick ringa varsinn taxi och åka hem. Jag och chauffören drog inte riktigt jämt och när han började argumentera om varför skinn är bättre än syntetiska material (ungefär i denna stilen, "Men hörru, det är ju bekvämare! Djur finns det massvis av, du är väl inte rädd att dom ska ta slut? höhöhöhnöffnöffhöhö.") bestämde jag mig för att va tyst. En underbar, genomträngande tystnad. Jävla gubbfnask.
Sådärja! En sammanfattning senare och jag är lite piggare. Skulle med andra ord faktiskt orka ställa mig upp, gå på toa och gå tillbaka om så önskades. Men nä, sitter bra här.
Ikväll vill jag makea party in city, yaya?
Det blir nog bra, herrå!

ps. fan vad jag saknar min kamera. buhu.