Akta identitetskrisen. Vaärememig?!?!. Jag är 19 år, jag ska vara på toppen av mitt liv.
"Funnit sig själv" och allt det där. Men här sitter jag, en lördagskväll. Och grubblar. På hur man ska vara. Vad man ska säga. Vad man ska göra. Hur man ska orkar vara sig själv när det egentligen inte duger.
Jag borde fötts som hund istället, då jäklar hade jag vart grym. Kissat lite, nosat lite, luktat i folks skrev och sovit. Underbart.
Nerå, efter regn kommer solsken. Borde lägga mig och ha en skitbra dröm. Ja. Så får det bli.
På glatt återseende.