Morgonrutiner är guld värda. Det enda man har att förlita sig på en hemsk morgon som redan osar av dålig fortsättning. Detta är inte en sådan, bör tilläggas.
Jag har verkligen hårda rutiner och om NÅGON gör något för att störa eller ändra dessa blir straffet hårt...Eller? Nejuste, jag har ingen makt. Kan varken komma åt någon psykiskt eller fysiskt hemma hos mig, FAN DÅ.
Jag blir jävligt sur iallafall.
Morgonen ser ut såhär;
Jag sätter min klocka 2,5 timmar innan jag ska åka.
Mamma ringer mig 2 timmar innan jag ska åka.
Sen ringer hon igen.
Och igen, å igen, å igen...
Tillslut går hon upp och säger "hoohoooo, vaknaaaaaa", vilket jag faktiskt vaknar till av. Av vrede alltså. Detta förbaksade "hooohooooo", hatar det.
Jag sätter mig upp i sängen och inväntar huvudvärken.
Sätter mig på kläder som luktar hund, gammal rök och hundfoder mmmmmmmh.
Går ut i köket, kollar att mamma satt igång med kaffekokandet.
Äter min musli och kollar på något värdelöst program på tv.
Dricker kaffe.
Plattar luggen och smetar på något svart på ögat. Brukar ju alltid funka.
Cyklar iväg en kvart försent!

Och så ser det ut. Med andra ord, min mamma ansvarar för att jag kommer upp på morgonen. Det skall erkännas. Om beslutet låg i mina händer hade jag invalidförklarat mig själv på morgonen.
Nu består texten nog av fler stavfel än vad som räknas på händerna, men att skriva blogginlägg på morgonen är inte en rutin jag har så...HERRÅ!