Söndag.
Söndagen efter en helg som luktat ångest och uppgivenhet. Och lite avlopp, öl och bränt hår.
Fast...om jag har lärt mig något efter alla dessa år, månader, veckor, dagar åååååååsåvidare, äre att man behöver några pissiga helger hit och dit. För att verkligen kunna uppskatta de helger som får en att le ända in på torsdagsmorgonen. Sen att det känns skit i stunden är ju rätt självklart.
MEN!
Jag har inte bara grävt ner mig dessa dagar. Nejdå. Idag var jag ute och gick/sprang/dog uppe i skogen. Inget speciellt med det egentligen, förutom att jag fick något slags astmaanfall som aldrig tog slut. Vissa kallar det dålig kondition, jag ser det som en definitionsfråga.
När jag vart klar med självtortyren började jag lunka tilbaka mot cykeln. Allt var frid och fröjd. Musik i öronen. Ögonen vandrandes över träd och himmel. Då jag plötsligt hörde ett prassel. Mina instinkter talade om att detta prassel var något att uppmärksamma. Inget vanligt prassel, gjort av en fågel eller mus.
Jag vände mig om och där stod han. Kungen.
Haha, nerå. Skogens konung? Inte riktigt. Men nästan! Ett rådjur. En Hane. STOOOOOOR. Blotta 3 meter från mitt skräckslagna ansikte.
En slags skräckblandad förtjusning infann sig. Nyfiken och förbryllad, samtidigt redo att skita ner mig. Skulle jag stå kvar? Vänta ut honom? Springa för livet? Låtsas som ingenting och gå vidare?
Han verkade sur. På samma sätt som en gammal gubbe blir sur när barnen på gården väsnas för mycket.
"Jaha, ska du bara stå där och glo? Försvinn från min skog, jänte-helvete!", såg han ut att tänka.
Blängde på mig och jag bara väntade på att han skulle storma mot mig med sina horn och galna ögon.
Mumlade "eeeeeeh, faan. fan fan. Ojj. sådär. lugn och fin. Hej o hå. Jag går nu" och började backa bakåt.
Han stod kvar, blixstilla. "Yeah biatch, you walk away. And i ain't nevah wanna see you in mah woods again!"
Något i den stilen.
När jag hade försäkrat mig om att han inte följde efter drog jag en lättnadens suck. Ena dagen idioter i en bil, andra spontana rådjur i skogen. Världen är elak, som herr Grega säger.
Jaja, borde inte klaga. En adrenalinkick sitter ju ändå aldrig fel.
En låt också. Godnatt.