Nu får det vara nog.
Ända sen jag kom hem har en liten filur susat förbi mig. Först i mitt rum. Följde efter mig ut i köket. Satt brevid mig då och då. Viftade bort men den förstod inte vinken, tydligen. Droppen kom när han/hon/den kom surrande i badrummet! In da maddafakkin badrum, baaadrum. (se länk)
Låt oss kalla den för fluga, då min kunskap i insektsarter inte existerar. Allt är flugor. Getingar är svartgula flugor som bits. Fjärilar är flugor med jäääättestora vingar. Maskar är missbildade naken-flugor. Giraffer är gigantiska savann-flugor med lång hals så dom behöver inte vingar.
Hursomhaver, denna fluga skulle dö. Det var egentligen konstaterat redan i den stund då jag noterat att någon inkräktat min blåa kub. Så där stod jag och sprutade vatten hejvilt, kom på ALLT förutom flugan.
Men rädslan fanns där, helt klart. Han irrade runt mer panikartat utan någon form av plan alls. Bara synen av detta gjorde mig nöjd och belåten.
Jag slank ut ur badrummet (se länk) snabbt som satan då den rackaren inte skulle få chansen att fly ut.
Kom tillbaka, påklädd och väl utrustad med en glasburk. Och där började jakten. Svenska flugor är snabba, jag vet så att säga.
Efter en lång och krävande strid fick jag tag på honom (leave room for evil laughter....................).
Och nu står han här, flugan. På mitt skrivbord. I burken. Och jag kan bara inte med att döda honom.
Att släppa ut honom är ju ett alternativ, men ack så förutsägbart. Han kommer skvallra för sina flugvänner och jag kommer tappa all min streetcred. Alla flugor kommer förstå att det är helt okej att komma hit, äta mina salladsblad, glassa runt i mitt badrum (se länk) för att sen flyga sin väg igen, med min hjälp tillochmed!
Hatar att ha en själ. Han är ju så äcklig, ful och surrig med 84759479 tentakler att han förtjänar att dö.
Men ne, min karma kan nog behöva en knuff i rätt riktning. Släpper ut honom om 10 min, lite till ska han allt få lida.
Herrå!