---

Nu ligger min kära snöbräda ute på blocket. Kom och köp!

Shitshitshit!!!!
Är helt uppvevad. Nervös. Pirrig. Förväntansfull. NIPPRIG!
Should I? Whould I? Could I?
Självklart ska jag! Åh, vet inte var jag ska göra av mig själv. För går allt som det ska kommer jag kolla på hund i helgen. Om jag så ska hyra bil för 5000 för magkänslan säger att detta kan bli bra.
Ja, jag går in med alldeles för höga förväntningar men det är så jag göre.
Om jag klickar med hunden blir hon min. Fan vad sjukt. Hela livet ändras. Har längtat efter detta sen jag var 5 år.
18 månader staffetik som levt ett rätt trasslig liv. Kasst självförtroende. Går med hundar. Går med katter. Inte barn alla gånger. Väldigt vek för människor. Kontaktsökande. Lugn. Nyfiken. Närhetsökande. Högställd. Kan inte låta bli att gilla vad jag hört.
Princess. Vem fan döper sin hund till Princess?! Sess fåre bli i sånna fall.
Åh, nu kan jag inte sova. Kanske blire inget med det, kanske passar hon inte in i mitt liv men man får väl ändå gå in med inställningen att det kan fungera?
Inte ens mamma orkar tjata tillbaka denna gången.
jbfnkdilgfhniokvnb, kissar ner mig!
Sämst bild, men det fanns ingen annan.

---

En liten film där otryggheten är enorm. Nästan så man inte klarar av att titta på den. Men gör det, den är jäääätte rolig.

Varför jag gillar hundar. Dom;
-luktar illa.
-låter jobbigt.
-är oftast ivägen.
-gör utfall mot andra hundar, så jävla moget.
-kissar på mina skor.
-bajsar, bajsar och bajsar lite till.
-pruttar en mitt i ansiktet när man försöker sova.
-fäller och drar in smuts.
-får inte gå på krogen.
-får inte ens följa med in på Willys.
-måste ut stup i kvarten.

Och som förut. Man har precis jobbat klart. Är trött och jävlig men kämpar mig ÄNDÅ upp i skogen för att hurtighet är grejjen. Tar Dorran med mig och det blev en ovanligt lång promenad. Kommer hem, sätter mig i sängen och pustar ut. Och vad hör jag?
HULKNINGAR!! Dessa vackra läten. "Nooooooooo!!!", tänker jag och rusar upp. Men det är försent. Spyan, en praktfull sådan, ligger redan på min underbara matta. Min spontana tanke var att utdela en rejäl fingerplopp för att sedan slänga ut henne. Men hon kryper närmare marken, kollar skamset och skrämd på mig med sina russinögon. "Felåt ):"
Och vipps så är man inte arg längre. Istället vill man bara lyfta upp henne och kraaaamaaaaa. Tänk om människor kunde komma undan så lätt?

Fuck it.
"Du vill verkligen skriva av dig lite i bloggen va?"
EHHH, JAAAAAA!!!
Jag har ingen runt om mig som jag kan tjöta med på nätterna och jag har alldeles för mycket meningslös skit att älta SÅÅÅÅ, jag sväljer stoltheten och återgår till att bidra med lite mer ordbajs till internet.

Kan ju börja med att köra lite good old hela-världens-kretsar-runt-mig-blogg-snack.
Jag mår prima. Efter fyra lediga dagar, innan det ville jag stoppa huvudet i en bajspåse och stanna där för alltid.
Ja, alltså utan bajs. En tom. Men nu! Nuså!
Hundarna är lite sötare, ölen smakar lite godare, musiken låter lite bättre, människor runt mig är lite mer intressanta, filmer känns inte lika meningslösa (okej, det finns ett undantag. Återkommer till detta.), jag kan tillochmed snusa, saker börjar röra sig framåt och vågen har inte vart såhär snäll sedan typ...9an? Och tur är väl det, jag äter inte grönsaker enbart och endast för att det är skojj. Eller flåsar runt i skogen som en klimaterietant heller för den delen.
Sidospår, man kan se på händerna när man går ner. Undrar om det fungerar på själva fingerlängden också...

Helgen har vart åsåm. Finfredag med hund och ännu finare lördag med vänner. Hade energi i massor för omväxlingens skull. Parken är i teorin inte min grej, ändå lyckas jag alltid ha skitroligt där. Kanske förbereder jag mig väl psykiskt innan. Och med psykiskt menar jag dricka öl.
Måndagen spenderades i sängen för att sedan sitta och berätta för Johan vad han gjorde i helgen. Alltid roligt att se någon bli ihålig av förvirring och lite panik. En släng ångest på det och min dag var gjord.

Vad som är ännu mer förvirring, panik och ångest är filmen "Hata Göteborg."
Jag hatar Sverige för att dom ens kan producera en sån film! (HAT <3)
Handlingen, eller snarare buskapet som dom lite diskret ska slinka in är; Slåss inte. Hata mindre. Fall inte för grupptryck.
Fint kan tyckas. Men icke. En grupp 15-åringar som fått en uppgift av sin filmkunskapslärare är känslan.
Jobbigaste dialekten, sämsta manuset, total avsaknad av inlevelse och bara dåligt dåligt DÅLIGT.
Och ohja, dåligt med både fet text och caps. Då ere illa.
Jag borde skratta men jag förlorade faktiskt minst 1,5 timmar av mitt värdefulla liv.
WHYYYYY?!
Ni får den här av mig, helt gratis. Till skillnad från Spotify. Var ett klick från att skaffa Premium, men neheru!

Att blogga är och kommer nog aldrig bli min bag. Det var halvkul så länge det varade.
Sådär Johan, ordet är helt och hållet ditt haha.

Vet inte hur många gånger jag ställt mig och skrikit rakt ut idag. INGET går som det ska.
Hundarna irriterar ihjäl mig, praktikanter gör felfelfel även fast jag säger till dom (seriöst, föds vissa helt dumma i huvudet eller är det en långsam process som stegvis utvecklas livet igenom?), telefonen ringer 974957957 gånger, det spöregnar på promenaden, det HAGLAR på promenaden, hund börjar blöda, hund spyr, hund kissar inne, hund ylar med 5 minuters mellanrum, 3 hundar sitter och gnäller i kör, jag hade blöta strumpor hela dagen för jag hann aldrig springa och byta, jag bränner maten, hund bajsar mitt i gatan och bilar måste stanna och glo på mig när jag plockar upp det, skitkul, jag spiller ut moppvatten, tappar allt jag håller i, hårbottnen kliar och jaa, jag blir en tickande bomb. Droppen kom när jag vart i andra huset, SPRINGER snabbt som fan tillbaka till dagiset och knackar på. Ingen kommer. Hagel och tunga droppar misshandlar mitt stackars huvud+resten av kroppen. Jag har ett linne på mig. Ingen nyckel. Knackar igen. VAFAN?!!?!?! Ingen kommer. Sparkar och slår på dörren like a crazy person. Sen gav jag upp. Sminket vid hakan. Allt var blött. Håret, kläderna, skorna, strumporna, allt. Jag ville gråta. Sådär som när man var 4 år och skrapade upp hela knät när man trillade. Men den sortens trams håller man inte på med. Inte på jobbet. Svalde en stor klump och satte mig under det lilla, lilla taket i rastgården till någon kom. Och sådär har det hållt på hela dan. Som förut.
Var kaffesugen. Försökte låta bli. Dålig karaktär. Drack en halvliter kaffe 9 på kvällen, bra.
Är fattig som fan. Måste spara på kaffe. Tog hälften så mycket pulver än vad jag brukar. Ekonomiskt tänkande. Eller bara löjligt snål.
Tog sista slatten mjölk och drack det förbaskade kaffet. Smakade...bajs. Tvingade i mig det  för att har man stått och gjort kaffe, då dricker man banne med upp det. När jag hade pinat i mig blaskhelvetet såg jag små vita klumpar längst ner i glaset. Luktade på mjölken. Spontan ansats till kväljning. Kollade paketet. Bäst före 06 Sep. Idag är det den 15:e. (Lämna plats för årets längsta suck.)

Och ja, detta är egentligen små skitsaker. Men när allt händer på en och samma dag får man faktiskt bli lite frustrerad. Nu ska jag kolla på biggest loser haha.

Nu jävlar. Införskaffat löjligt bra motionsskor och ett sånt där gummiband som man kan använda för att träna ben/armar.
För har man bra skor finns det inga ursäkter. Gick upp i skogen med hund 20 minuter innan det skulle börja mörkna. Medvetet. Får en att gå fort, skräckslaget. Funkade, skogsrundan tog 23 min, istället för 60.
Äter fortfarande som man ska, får massor av vardagsmotion men det räcker inte. "Nu lägger vi in en extra växel", hade jag kunnat säga. Och det gjorde jag. ;D den är obligatorisk.
Detta känns bra. Ska bli en fin träningshöst/vinter. Har ett mål som sporrar mig ännu mer, men det är en hemlis hihih.
Godnatt!

vafan?

Dagen börjar bra, Sunespya på mattan. Som en klick gröt. Ibland måste jag påminna mig själv om varför jag ens gillar hundar.
Fast idag känns allt rätt gött. Kom på att jag faktiskt tycker att nya människor är roligt, varierande. Och jag älskar egentligen att ta emot besök och gå in i jobb-rollen som världens gladaste och käckaste hund-shei som har svar på allt och ler oavbrutet. Och promenaderna, don't even get me started. Visst, segt innan man kommer upp i skogen, men väl där. Då är det fint. (Undantag finns när man går med jobbigaste hundgruppen. Vilket brukar bli min uppgift. Då blir man bara arg-svettig. Men idag får jag bestämma hihihiiii) Och min rast, jag ska verkligen inte klaga. Stängningen suger, men jag måste komma ihåg att det antagligen är bättre än mycket annat. Fabriksarbetare. Städerska. Sönderstressad receptionist. Jobba på McDonals. Telefonförsäljare.
Jag behöver inte stå på samma ställe 8 timmar/dagen, handksas med missnöjda kunder som fick 3(!!!!) pommes för lite, ringa hem till folk som ändå bara kommer snäsa åt mig alternativt slänga på i örat, torka en 70+ gamal rumpa.
Sådär, insikt. Jag gillar mitt jobb. Som jag ska vara på om 5 min haha, herrå!!

Varför lägger man sig inte och sover när kroppen värker, ögonen hänger och huvudet dunkar? Är det lukten av söndagsångest jag känner?
Nerå, kanske inte. Men denna veckan kommer vara som en enda stor lavett, måndag-fredag. Nytt folk man måste dalta runt med, hjälpa, le åt, vara social med, långa dagar, jobbiga provhundar, kanske ett eller två långdragna möten där jag stänger av, går på autopilot och plöjer igenom min inlärda ramsa. Jag gillar kommatecken.
Därför sitter jag här. Min sista stilla stund innan hetsen börjar. Och den måste avnjutas ordentligt.
Men jag kör med den positiva inställningen (Något man bara gör för att lägga locket på. Börjar jag bittra till nu går det aldrig över.) och funderar istället på hur jag ska förgylla denna helvetesvecka.
Guldkant som en viss hade sagt. Saker som..
-kaffe på morgonen! Dels så luktar det förjävla gott i huset och dels hinner jag gå på toa. Ohyes, I said it.
-se till att hinna med minst 1 cigg/timmen. Annars slutar hjärnan fungera som den ska.
-smita in på toa för att se ut ---> ): sån. Vila kindmusklerna. Nej, jag är inte falsk. Vill bara att den nya tjejen ska känna sig välkommen. Vilket inte kommer hända om jag är mig själv. Kanske inte så mycket förgyllning, men välbehövt.
-försöka ställa in p3. Hör jag 21 guns eller Bumpy ride igen börjar jag gråta.
Ja, det blir bra.

Borde vara utvilad som bara den, 2 nyktra helger och allt. Men Harry. HARRY. Stryk skulle han haft, om han var människa. Om han inte snarkar rensar han tassarna. Om inte detta slickar han sig över resten av kroppen. Om han, mot förmodan, inte gör något av dessa är det nog med att han andas. Han drev mig till fullständigt vanvett inatt. Och igår natt. Vad skulle jag göra?! Döda honom?! Ne, blodspill på min fina persiska matta hade inte vart kul.. Sätta honom i köket?! Ja, men väckas 30 minuter senare av gnäll/ylning/snyftningar.
Nu sitter han i dagiset iallafall,  hoppas han inte blev ledsen i ögon. Vrån.
Okej, nu ser jag suddigt.
Här har ni en låt som är tråkig och uttjatad annars, men detta klippet fick mig att le som ett 13-årigt Backstreet boys-fan. Godnatt!

Man fååår.

Ashura, en högtid för shiamuslimer. Firas för att hedra någon martyr vid namn Husayn ibn Ali.
Extremister, alltid lika mysiga.
Om inte Jimmie Åkesson får "göra allt som står i sin makt", kommer detta snart äga rum på Avenyn. Skojja inte.

Jag blir glad av denna bilden, nöjd. Vilket gör mig till en god människa. Eller?
Där trodde du allt att du skulle sitta med en bunke popcorn och se på när en tjur blev spetsad, but hey! Ombytta roller är alltid roligt. Låt oss kalla det karma.

Idag får jag en mobil, äntligen.
Idag vill jag ha en hund mer än någonsin.
Idag vill jag gå 5738 varv runt sjön.
Idag dricker vi inte en kopp te, utan fem.

Jag har även kommit till insikten att jag inte kan skriva längre. Inte som jag gjorde förr. Way back. 3 år sedan. Då var det roligt. Tillochmed befriande i omgångar. Och det är synd, för jag behöver skriva av mig som ett jävla helvete.

Något roligt då?
Mja, torrt på den fronten. Gått ner dom där 2 kilona som smög sig på under sommaren. Och 1,5 utöver det. Hade sprungit runt och gjort en segerdans om det inte kändes så himla fjuttigt bara. Meningslöst. Det är roligt att gå ner, men i bittra tider som dessa uppskattar man inte problem som byx-tappning.
Nerå, fullt så missnöjd med tillvaron är jag faktiskt inte. Funtar på att åka hem till familjen i veckan. På något obehagligt sätt saknar jag min bror lite. Har inte blivit skriken på så att spott flyger mot ansiktet på ett bra tag nu, börjar nästan känna mig lite vek.
Och Alma, jag behöver träffa min Alma lite. Kom på att jag inte förbrukat någon av hennes presenter (hon gav mig i stort sett tid med henne i present, wow snacka om att värdera sig själv högt) såatteee...tror hon ska få hjälpa mig med hårfärgning. Hör du det Alma! När mobilen anländer börjar hetsningen.
ÅÅÅH, påtal om hetsning. Blir så arg att det börjar klia i hårbottnen. På riktigt, fysisk reaktion när humöret dalar snabbt.
Tjurfäktning.
Ett populärt argument, "Men tjurarna har ett jättebra liv innan dom väl ska dö. Jämför det med grisarna som lever ett hemskt liv OCH får en hemsk död!"
Senaste nytt i hur-man-förklarar-bort-att-vi-tar-oss-friheten-att-tortera-och-döda-djur-för-skojjs-skull!
Varför vill man ens jämföra? Pest eller kolera? Och ska vi gå och jämföra all behandling av djur med köttindustrins mörka vrår (hrm, majoriteten, hrm!) har vi nog promblem med vår djursyn. Och sen när satte grisarna den värsta standarden? Eller glömmer jag att svenska folket inte fått en färdigproducerad dokumentär av tv4 om, säg pälsindustrin? Hundslakten i Asien? All slakt i Asien? Koslakten? Bakom kulliserna på Seaworld? Fårslakten? Ägghönsen? Mjölk-korna?
Detta med att konsumera bajs utan att riktigt sett källan, den enorma bajskorven, verkar funka i många olika riktningar.
Nu blir jag sådär arg igen. När jag blir arg funkar inte argumentationsförmågan särskillt bra.
Men det är ju ändå inte hela världen att spetsas till döds, inför en stor publik. Stressad och livrädd. Förvirrad och panikslagen. Antar att du/din mamma/pappa/bror/syster/hund/vän är på anyday! Ni levde ju ändå ett bra liv innan.

My awesome life was soooooo worth it!

Hej.
Idag hängde jag i en tatueringsstudio. Och med hängde menar jag att obekvämt gå in i ett sällskap som vart alldeles för coola för hälsningsfraser, leenden och kallprat. Längesen jag kände mig så (paus för bananfluge-kross mot skärmen) liten och vilsen i den stenhårda världen där nålar inborrandes i huden inte ens känns. Eller?
Trivdes helt okej ändå. Alltid trevligt att se folk lida, speciellt sina vänner.
Kanske att jag nästa gång gör någon liten skitgrej, för att känna på känslan.
Har ingen mobil nu heller, ledsen tjej. Borde passat på att fixa en tår (stor tår) under ögat när jag ändå var där, dämmit.
Ingen wall of text här inte, hejdå.

---

Sitter här och tittar igenom Obey Spring Catalog 2011. Känns rätt konstigt och tråkigt, nu vet jag vad Obey kommer leverera nästa vår. Men man har verkligen något att se fram emot, dem gör sjuuukt fina kläder. Hade gärna skrivit lite mer men orkar verkligen inte. Over and out för mig och så hoppas vi att Hilda kommer med en wall of text.

Natt-hysteriskt-skrattanfall-dör-mjölksyra-i-kinderna.