Varför lägger man sig inte och sover när kroppen värker, ögonen hänger och huvudet dunkar? Är det lukten av söndagsångest jag känner?
Nerå, kanske inte. Men denna veckan kommer vara som en enda stor lavett, måndag-fredag. Nytt folk man måste dalta runt med, hjälpa, le åt, vara social med, långa dagar, jobbiga provhundar, kanske ett eller två långdragna möten där jag stänger av, går på autopilot och plöjer igenom min inlärda ramsa. Jag gillar kommatecken.
Därför sitter jag här. Min sista stilla stund innan hetsen börjar. Och den måste avnjutas ordentligt.
Men jag kör med den positiva inställningen (Något man bara gör för att lägga locket på. Börjar jag bittra till nu går det aldrig över.) och funderar istället på hur jag ska förgylla denna helvetesvecka.
Guldkant som en viss hade sagt. Saker som..
-kaffe på morgonen! Dels så luktar det förjävla gott i huset och dels hinner jag gå på toa. Ohyes, I said it.
-se till att hinna med minst 1 cigg/timmen. Annars slutar hjärnan fungera som den ska.
-smita in på toa för att se ut ---> ): sån. Vila kindmusklerna. Nej, jag är inte falsk. Vill bara att den nya tjejen ska känna sig välkommen. Vilket inte kommer hända om jag är mig själv. Kanske inte så mycket förgyllning, men välbehövt.
-försöka ställa in p3. Hör jag 21 guns eller Bumpy ride igen börjar jag gråta.
Ja, det blir bra.

Borde vara utvilad som bara den, 2 nyktra helger och allt. Men Harry. HARRY. Stryk skulle han haft, om han var människa. Om han inte snarkar rensar han tassarna. Om inte detta slickar han sig över resten av kroppen. Om han, mot förmodan, inte gör något av dessa är det nog med att han andas. Han drev mig till fullständigt vanvett inatt. Och igår natt. Vad skulle jag göra?! Döda honom?! Ne, blodspill på min fina persiska matta hade inte vart kul.. Sätta honom i köket?! Ja, men väckas 30 minuter senare av gnäll/ylning/snyftningar.
Nu sitter han i dagiset iallafall,  hoppas han inte blev ledsen i ögon. Vrån.
Okej, nu ser jag suddigt.
Här har ni en låt som är tråkig och uttjatad annars, men detta klippet fick mig att le som ett 13-årigt Backstreet boys-fan. Godnatt!