Hej.
Idag hängde jag i en tatueringsstudio. Och med hängde menar jag att obekvämt gå in i ett sällskap som vart alldeles för coola för hälsningsfraser, leenden och kallprat. Längesen jag kände mig så (paus för bananfluge-kross mot skärmen) liten och vilsen i den stenhårda världen där nålar inborrandes i huden inte ens känns. Eller?
Trivdes helt okej ändå. Alltid trevligt att se folk lida, speciellt sina vänner.
Kanske att jag nästa gång gör någon liten skitgrej, för att känna på känslan.
Har ingen mobil nu heller, ledsen tjej. Borde passat på att fixa en tår (stor tår) under ögat när jag ändå var där, dämmit.
Ingen wall of text här inte, hejdå.