Varför jag gillar hundar. Dom;
-luktar illa.
-låter jobbigt.
-är oftast ivägen.
-gör utfall mot andra hundar, så jävla moget.
-kissar på mina skor.
-bajsar, bajsar och bajsar lite till.
-pruttar en mitt i ansiktet när man försöker sova.
-fäller och drar in smuts.
-får inte gå på krogen.
-får inte ens följa med in på Willys.
-måste ut stup i kvarten.

Och som förut. Man har precis jobbat klart. Är trött och jävlig men kämpar mig ÄNDÅ upp i skogen för att hurtighet är grejjen. Tar Dorran med mig och det blev en ovanligt lång promenad. Kommer hem, sätter mig i sängen och pustar ut. Och vad hör jag?
HULKNINGAR!! Dessa vackra läten. "Nooooooooo!!!", tänker jag och rusar upp. Men det är försent. Spyan, en praktfull sådan, ligger redan på min underbara matta. Min spontana tanke var att utdela en rejäl fingerplopp för att sedan slänga ut henne. Men hon kryper närmare marken, kollar skamset och skrämd på mig med sina russinögon. "Felåt ):"
Och vipps så är man inte arg längre. Istället vill man bara lyfta upp henne och kraaaamaaaaa. Tänk om människor kunde komma undan så lätt?