Lägger mig för sent på nätterna.
Drömmer FANTASTISKA drömmar.
Kommer knappt upp på morgonen.
Cyklar som en dåre.
Går som en dåre.
Är inne i en bra/jobbig? period då jag blir bomaderad med ångest om jag inte rört på mig i mer än 2-3 timmar per dag. Fast...det funkar ju. Så hey, underbart.
Suger åt mig allt jag hör om hundar/hundträning/hundpsykologi/hundraser/hundtermer/hundbeteende/hundtrams. Tror jag uppfyller alla krav för att hamna i kategorin "Hundnörd". And proud of it!
Målar.
Lackar.
Pysslar.
Krattar.
Fixar.
Tänker.
Planerar.
Peppar.
Peppar.
Peppar.
Saltar desto mindre, hörde att man samlar på sig vatten. Vattenpölar under huden. Inte okej.
Jobbar. Skulle kunna jobba dygnet runt när det är vår.
Läser igen. Går skitbra faktiskt. Fast hemsk bok. Grät igår. JAG grät. Då jävlar är det en hemsk bok.
(Fast nu skojja jag bara. Gråter alltid. Titanic! Lejonkungen! The green mile! Under blödiga tider fälls kanske en eller två tårar till 7th heaven. Dårå? Blir ledsen när Lucy bråkar med pappa präst. Fan.)
Dricker öl. Syns på magen, tror jag. Vad göra? Jag gillar öl. Tror helgen kan bli skitbra faktiskt.
Räknar mynt i panik. Hittade en tia på trottoaren idag. Vilken lycka!
Kliar sår i hårbotten. Borde verkligen försöka hålla löftet till mig själv om att inte bli en äcklig dreadmänniska med mögel/fukt/ägg/eget ekosystem i håret. Tvättar det imorgon...NAAAT. Ja shul, den var tillägnad dig.
Tycker mindre och mindre synd om mig själv. HERREGUD vad mycket tid som ägnades åt självömkan back in the days. Till vilken nytta? Nerå, jävlar anamma och att inse sitt eget värde (-455?) är saker man borde lägga mer krut på. Skulle jag gå på klyschiga psykolog-slogans? Pfft, prat!
Jamen sådär. Min vardag. Wat aj do får ö living. År no living. Ett blogginlägg.
Det är inte så skojj med bloggar längre.

PS. Efter att Johan tagit sig fritheten att välja profilbild måste jag reda ut detta. Utifall att  förvirring uppstått. Jag har INTE downs syndrom. Även fast bilden fått mig att själv börja tvivla lite. Nerå, jag är en frisk människa. Nästan. Eller?

Japp, här sitter jag. Med världens jobbigaste känsla. Spykänslan.
Eller ah, känslan man har innan man spyr. Eller inte spyr. Ovetenskapen om vad som ska hända härnäst dödar mig!!
Ska jag hämta hink? (bara ordet "hink" får mig att börja hulka) Ska jag stoppa fingrarna i halsen och få det överstökat? Ska jag sova bort det? Ska jag lägga mig i fosterställning och snyfta för mig själv? Alla dessa frågor gör stormen i magen ännu värre. Känns som den kommer vända utochin på sig själv närsomhelst.
Ni kanske tycker jag överdriver, men icke! Jag lider av spyfobi. Kräkofobia. Gallrädsla. You name it.
Inte ens när jag ramlar in på mitt rum en lördagkväll och knappt vet hur jag kom hem, vad jag heter och vad jag gjort hela kvällen går det att spy. Bara tanken får mig att börja skaka.
Och visst, man ska inte kasta runt ordet fobi. Men jag tror att det kan klassas som fobi när obehaget går över till att man hindras från att göra vissa saker pga rädslan.
Som att åka kollektivtrafik. Fan. Så sjukt jobbigt ibland. Och ibland inte. Beror på. När bussen åker från beryllgatan och jag vet att den inte kommer stanna igen förän 15 minuter kickar paniken in. Hjärnspöken utan dess like.
"Tänk om jag måste spy nu!!" "Faaan, jag mår illa. Måste spy!" "Vart ska jag spy om jag måste?!" "Hur kommer jag av mitt på motorvägen?!"
Finns lite saker jag kan göra för att dämpa dessa tankar, men jag bör inte ta till med dessa metoder. Inte sunda så att säga.
Och när jag väl kommer av är jag svettig, helt slut i kroppen och illamående som attan såklart. Energikrävande!
Men jag jobbar på det, sådär kan man ju inte ha det? Jag är ju förihelvete en normal människa. För det mesta.
Så, förstå min ångest när jag nu sitter här med stramande strupe och nervös mage.
Faktum är att jag bara spytt ett fåtal gånger de senaste åren. Endast för att jag kryddat lite på alkoholintaget, när jag tänker efter.
Hursomhelst, det har varit en fin dag. Imorgon är det fredag och helg och det ändå nice som fan.
Herrå!

 

---

Här är vi ja

Grym helg. Grymma människor. Grym vecka. Grymt liv.
Är det okej att känna sig såhär nöjd?

Blir ledsen när..
människor jag älskar och bryr mig om mår dåligt.
jag halkar i badrummet och sträcker lårmuskeln..eller något.
det regnat på cykelsadeln och jag upptäcker det försent. Kissat ner sig någon?
en spindel befinner sig i samma hus som mig.
när kungen dyker upp på tv...)':
när bussförarn låter en kuta utahelvete ända fram till dörrarna för att sen, med ett belåtet jävla satleende åka iväg. DÖ?
jag får hundbajs på mig.
mamma inte kokar kaffe i den sekunden jag ber...säger åt henne att göra det. Lite ska man väl få för att bo kvar här?
Johan är full och har skitroligt på en personalfest utan mig. Vafan, äre okej? (Klart det är okej, är jätteglad för din skull gumman!)

Nog med lessen_shei. Detta gör mig glad!
När..
jag vet att förändring kommer ske inom snart framtid. Kan inte sluta peppa!!
jag ser vettiga hundägare.
jag cyklar hem i kvällsluft och ser djur lite här och var.
jag sitter på trappan vid dagiset med fint folk, cigg och en kopp te.
vänner kommer förbi på jobbet och hälsar på.
det går bra för folk jag gillar..."gilla"
Ellie blir glad för min skull och säger yesssssssss.
jag tänker på att min helg börjat. Jag ska ha en grym helg!
min bror är snel mot mig for once.
jag hittar fina klipp på youtube.
jag skriver inbjudningslista till mah birthdaypartey som kommer bli grym.
o zå. herrå!

Nu får det vara nog.
Ända sen jag kom hem har en liten filur susat förbi mig. Först i mitt rum. Följde efter mig ut i köket. Satt brevid mig då och då. Viftade bort men den förstod inte vinken, tydligen. Droppen kom när han/hon/den kom surrande i badrummet! In da maddafakkin badrum, baaadrum. (se länk)
Låt oss kalla den för fluga, då min kunskap i insektsarter inte existerar. Allt är flugor. Getingar är svartgula flugor som bits. Fjärilar är flugor med jäääättestora vingar. Maskar är missbildade naken-flugor. Giraffer är gigantiska savann-flugor med lång hals så dom behöver inte vingar.
Hursomhaver, denna fluga skulle dö. Det var egentligen konstaterat redan i den stund då jag noterat att någon inkräktat min blåa kub. Så där stod jag och sprutade vatten hejvilt, kom på ALLT förutom flugan.
Men rädslan fanns där, helt klart. Han irrade runt mer panikartat utan någon form av plan alls. Bara synen av detta gjorde mig nöjd och belåten.
Jag slank ut ur badrummet (se länk) snabbt som satan då den rackaren inte skulle få chansen att fly ut.
Kom tillbaka, påklädd och väl utrustad med en glasburk. Och där började jakten. Svenska flugor är snabba, jag vet så att säga.
Efter en lång och krävande strid fick jag tag på honom (leave room for evil laughter....................).
Och nu står han här, flugan. På mitt skrivbord. I burken. Och jag kan bara inte med att döda honom.
Att släppa ut honom är ju ett alternativ, men ack så förutsägbart. Han kommer skvallra för sina flugvänner och jag kommer tappa all min streetcred. Alla flugor kommer förstå att det är helt okej att komma hit, äta mina salladsblad, glassa runt i mitt badrum (se länk) för att sen flyga sin väg igen, med min hjälp tillochmed!
Hatar att ha en själ. Han är ju så äcklig, ful och surrig med 84759479 tentakler att han förtjänar att dö.
Men ne, min karma kan nog behöva en knuff i rätt riktning. Släpper ut honom om 10 min, lite till ska han allt få lida.
Herrå!

Morgonrutiner är guld värda. Det enda man har att förlita sig på en hemsk morgon som redan osar av dålig fortsättning. Detta är inte en sådan, bör tilläggas.
Jag har verkligen hårda rutiner och om NÅGON gör något för att störa eller ändra dessa blir straffet hårt...Eller? Nejuste, jag har ingen makt. Kan varken komma åt någon psykiskt eller fysiskt hemma hos mig, FAN DÅ.
Jag blir jävligt sur iallafall.
Morgonen ser ut såhär;
Jag sätter min klocka 2,5 timmar innan jag ska åka.
Mamma ringer mig 2 timmar innan jag ska åka.
Sen ringer hon igen.
Och igen, å igen, å igen...
Tillslut går hon upp och säger "hoohoooo, vaknaaaaaa", vilket jag faktiskt vaknar till av. Av vrede alltså. Detta förbaksade "hooohooooo", hatar det.
Jag sätter mig upp i sängen och inväntar huvudvärken.
Sätter mig på kläder som luktar hund, gammal rök och hundfoder mmmmmmmh.
Går ut i köket, kollar att mamma satt igång med kaffekokandet.
Äter min musli och kollar på något värdelöst program på tv.
Dricker kaffe.
Plattar luggen och smetar på något svart på ögat. Brukar ju alltid funka.
Cyklar iväg en kvart försent!

Och så ser det ut. Med andra ord, min mamma ansvarar för att jag kommer upp på morgonen. Det skall erkännas. Om beslutet låg i mina händer hade jag invalidförklarat mig själv på morgonen.
Nu består texten nog av fler stavfel än vad som räknas på händerna, men att skriva blogginlägg på morgonen är inte en rutin jag har så...HERRÅ!

Som tagen från en gammal pub fylld med hobbitar som sitter på stubbar och skålar så ölen flyger ur glasen, men jag gillar det.

Jag vet inte riktigt vad Hilda yrar om där nera, men nu blire party in the usa!

Idag vill jag kissa lite på bloggen. Tisselissa. Nerå. Fast lite.
Såg en föreläsare på tv för några timmar sen och kan inte låta bli att äcklas lite. På bloggar. På internet. Tv. Mobiltelefoner. Mediasamhället. Det är inte naturligt för oss människor att växa upp (alla som är under 13 har aldrig levt i en tillvaro utan internet.) med all denna information som sköljer över oss varenda dag.
Kommer ihåg att vi hade denna diskussionen på jobbet någon gång.
Är våra hjärnor skapade för att veta att;
-Lisa och Georg gjorde slut.
-Malin blev vän med per, ove, leone och rojje.
-Kerstin tyckte det var skitäckligt med köttbullar till lunch.
-Margot blev ihop med Pelle.
-Vad Bert, Gina och Therese tycker om Margots och Pelles nya relation.
-Hur många gånger Åsa hoppat av skolan.
-Vad Wille, Emma, Karl,Caroline och Nina tycker om plastikoperationer.
-Vad man ska och inte ska ha på sig i vår.
-Vilka som bråkade om vaddå?
-Vad ALLA ens vänner ska göra en lördagskväll.
-Att veta vad Jesper (som du frövrigt inte träffat på 4 år) tycker om Wipeout.

All denna information plus oändligt mycket mer, orkar inte ens komma på mer. 24/7. Dygnet runt.
Inte så det var tänkt för människan att leva...eller?
Att läsa 2 bloggar samtidigt som man pratar med vän i mobilen och chattar med 4 människor och kollar facebook, allt på en gång. Och glöm inte slötittandet på tv (reprisen av gårdagens simpsons, måste ses en gång till såklart.)
Jag må hålla mig till lite musik, facebook och kanske en hemsida eller två. Och vara koncentrerad på allt. Vilket egentligen är helt sjukt då jag i skolbänken kunde sitta och läsa samma mening sjuttioelva gånger utan att ens förstå vad jag läste. Trots att det var den ENDA som krävde min koncentration i stunden. Tack älskade hjärna.
Och tänk vilken energikonsumtion det blir av alla dessa apparatorer, herre min gud! Bättre vare allt på min tid.

Eller så är jag helt ute och cyklar.
"You gotta get with the times!", kanske någon skulle vilja säga åt mig.
Samhället förändras, vi kan ge och ta emot information på ett helt annat sätt än för 10 år sedan.
Vilket är på gott och ont? Tänk vad vi påverkar varandra genom internet. Privatpersoner som sitter och leker experter på sina bloggar (kanske precis vad jag sitter och gör nu, eller så har jag bara en åsikt) för att inte tala om kända bloggare. Nutidens hjärntvätt.
"Elin Kling! Jag skriver till dig för att jag är så himla förvirrad! Har rätt smala ben och kort överkropp så brukar mest ha jeans och en lång topp. Men såg att chanel kommer göra magtröjan poppis i vår. Vad ska jag göra?! Vad ska man ha på sig i vår egentligen?!"

Jaja, improviserat men så kan det låta. Och visst ger Elin kling, en av många såkallade modebloggare, sina tips och råd och lugnar på så sätt den stackars panikslagna tjejen som fasar för att klä sig fel.
När fan slutade vi tänka på egen hand?
Om inte det är hjärntvätt så var Hitler en god man.
Men som med allt annat finns det såklart två sidor. Vi kan idag ta reda på en himla massa mer än förut. Att ha ett uppslagsverk hemma är lika onödigt som att försöka förklara för Johan att Miley Cyrus INTE är en pangbrud, helt meningslöst.
Och visst är jag glad att vi har internet och allt vad det innebär. Kan ibland tycka att det används på fel sätt bara.
Med det sagt går jag in på Blondinbellas blogg för att lära mig hur jag kan äta choklad med samvetet i behåll, fred ut!

Hittade detta klipp på en trevlig tjommes blogg. Enjoy.

När man suttit och kämpat med sminket och äntligen bestämmer sig för att man är nöjd. Tills man inte är det längre :PP;Ppp:pP och ska "bättra på" något, exempelvis den där svarta randjäveln som ska vara över ögat  AV NÅGON JÄKLA ANLEDNING? Så sabbas hela alltet och man måste börja om från början!!! Det är tillfällen som dessa det är jobbigt att vara kvinna. Lättare att bara klia sig lite på pungen och springa till bussen.
Nerå. Det lät grovt. It's nasty because it's true!

---

Heiheiehei! Nu vart ju helgen nästan slut, går fort alltså. Helgen har varit bra ändå. Som vanligt blev inget som man planerat och det är ju precis så man vill ha det, eller? Tycker inte man ska behöva planera för mycket, blir så mycket roligare när något helt annat händer än vad man tänkt sig. Det började i fredags med att "fira" valborg, som för övrigt kändes som en helt vanlig fredag. Det gjorde det inte för 2-3 år sedan. Det var ju verkligen den dagen på året som man längtade efter. Valborg var ju 1000 ggr bättre än nyår på den tiden(om man ska jämföra med en annan heijagär13åroskablijättefull-dag). Nyår är bara kallt o misär, valborg är varmt o man hänger i en park även om det är 2344 poliser över allt.
Men i alla fall så var vi låååångt ute på landet, i Tollered. Planerna var ju att man skulle vara där hela kvällen och att man inte kunde ta sig hem för bussar o sånt slutade gå vid elva typ. Var la där i ungefär två timmar sen blev det att ta en taxi från tollered. Det är fan inte ofta man åker taxi, och om man gör det så åker man så kort sträcka som möjligt. Men vi körde all in o tog taxin ända in till Göteborg. 800 fukkin kronor, helt sjukt mycket pengar. Dock gött för mig att dem inte dragit några pengar från den resan, hehehe. Sen bar det av till maskeraden i Guldheden. I en jäää-äätte stor lokal. Det var grymt o det blev en lång kväll, kom hem kl 6 typ. Ja bilder kommer antagligen upp senare idag.    
Bilden föreställer lite grejor jag köpt. New era kepa, The hundreds t-shirt och brillor från Item.

Vi var på utflyckt. Märkte att våra kameror tog bilder när vi inte ens rörde dom. Bilderna blev skeva och alla hade unibrowns på dom. Vi fick höra att det var Voldemort som tagit över våra kameror och en människa i sällskapet.
PANIK.
Hamnade på ett badhus. Utanför omklädningsrummet stod en 3 meter lång man som sa "Jag ska våldta alla som går ut, jag kommer från ett stort fängelse" och spände blicken i mig. Stort, brunt krulligt hår och händer stora som tallrikar.
Hamnade i en by utanför en gigantisk port. Porten till stället där vi skulle slåss mot Voldemort. Skulle äta men det kröp stora insekter i maten. Johans ögon blev svarta när han skrattade och rullade bak i huvudet. Förstod att det var han som var under Voldemorts makt men sa inget till dom andra. När vi satt där såg jag Erik och någon annan gå en bit bort.
Helt överlycklig springer jag dit och kramar om honom i äkta seventh heaven-anda. "Du fattar inte hur mycket vi har saknat dig!!!" skrek jag. Haha. Han hade rakat av sig håret och såg lite förvirrad ut. Jag ville inte berätta varför vi var där och hans lärare kom och hämtade honom sen.
Sen vaknade jag, svettig och rädd. Och besviken att mötet med Erik bara var på låtsas )''''':
Voldemort är mycket läskigare när man vet att man ska kriga mot honom och hans onda vänner.

Hursomhelst, gårdagen var lite sisådär. Trött som fan, då funkar inget.
Idag därimot är vädret hur gött som helst. Och jag har en biobiljett att bruka. Kanske.
Herrårå!

Herregud.
Inte ens kaffekopp nr 3 lyckas sparka liv i min eländiga kropp en dag som denna.
Igår var det valborg, om någon gått miste om detta. En överskattad dag såklart, en åsikt alla över 15 år delar med mig skulle jag tro.
Men jag är nöjd. Kvällen började i Johans rum, allt i sin ordning. Vidare till Tollered, maddafakkin T-town. Eller något i den stilen. Satt en stund i glashuset för att sedan åka busstaxi in till stan. 800 spänn bah, men pengar har aldrig vart ett problem hehe.
Vidare till lokalen i gulheden där folk snubblade runt i strumplesten, fint. Hade dock velat se fitzloutfiten, dääämitt!
Stannade tydligen jäkligt länge där inne för det blev ljust ute. Fick för mig att klättra lite, bergsgetstyle! Detta resulterade i ett par praktfulla blåmärken på högerbenet. Jag som minns mitt fall som rätt graciöst, ki fick jag.
Hursomhelst så strosade jag och Johan ner till wavrinskys plats. Ja, den löjliga med en enorm knappnål i marken. Jag fattar inte grejjen. Kanske var ett försök av Sverige att skapa sitt egna lilla "lutande tornet i Pisa" hehehehe. Som det förbaksade hjulet nere vid hamnen, luktar det dålig imitation av London Eye?
Jaja, slutade med att vi fick ringa varsinn taxi och åka hem. Jag och chauffören drog inte riktigt jämt och när han började argumentera om varför skinn är bättre än syntetiska material (ungefär i denna stilen, "Men hörru, det är ju bekvämare! Djur finns det massvis av, du är väl inte rädd att dom ska ta slut? höhöhöhnöffnöffhöhö.") bestämde jag mig för att va tyst. En underbar, genomträngande tystnad. Jävla gubbfnask.
Sådärja! En sammanfattning senare och jag är lite piggare. Skulle med andra ord faktiskt orka ställa mig upp, gå på toa och gå tillbaka om så önskades. Men nä, sitter bra här.
Ikväll vill jag makea party in city, yaya?
Det blir nog bra, herrå!

ps. fan vad jag saknar min kamera. buhu.

Är precis vad det låter som. Att flyta runt. På vågor exempelvis. Det går upp lite, sen ner igen. Upp, ner. I en våg liksom. Men i det stora hela är man on top of things.
Kanske inte när det kommer till pengar, kärlek, stabilitet och andra "viktiga saker här i livet".
Men å andra sidan har jag gått in för att må bra, fysiskt och psykiskt. Dessa kanske går hand i hand.
Cyklar, promenerar, äter löjligt bra mat, hinner träffa vänner som lyser upp tillvaron, sover helt okej och har som sagt lite fina planer framför mig.
Tack vara dessa planer har jag fått lite perspektiv på saker och ting.
Vissa saker känns mer...oviktiga. Inte ens en svidande och rå attack från två argsinta familjemedlemmar kunde komma åt mig idag. "OJJJJ, arga", sa jag. Utan att egentligen ens tänka. Kändes bra. Att se komiken i två galningar som inte vill annat än att trycka ner mig och skratta åt mig när jag väl visar tecken på svaghet är en jäkligt go känsla. Att jag sen låste in mig på toa var mer för säkerhets skull.
Nerå, jag gillar min familj. Ibland. Kanske inte när vi kommer in på ämnet; Muslimer i Sverige. Då ska Hilda vara tyst i fortsättningen, så mycket har jag förstått. Att vara en god människa är inte alltid superpoppis.
Herregud vad trött jag blev nu. Har cyklat runt i regnoväder med tung matkasse, kan vara därför.
Har rett ut vad jag ska klä ut mig till också på en kompis 20års-firande. Känns skönt. Förlåt, men maskerader är ångest. Aja, nu äre bara att se fram emot fredagen!
Det var det, här har ni en låt också. Så snäll är jag bah.