31/1
Likgiltig, kallsinning och oberörd. Bara sådär. Jag sitter i köket. Tess ligger i mitt rum. Känner inte längre att jag behöver vara med henne "dom där sista timmarna." Urinprovet är lämnat. Okej.
Vad händer? Jag vill inte ha den här obehagligt passiva synen på vad som händer. Man ska känna sånt här. Jag har ju gjort det innan. Går psyket in i någon slags överlevnads-tänk bara för att orka? Kommer det vara såhär hela dagen och brista när jag väl står där och ska skriva på avlivningspappret?
Kan inte sova, orkar inte äta och blir arg för allt jag ser och läser. Vill bara få det där smset, att klockan ska bli 6 och att Johan ska komma hit. Få det överstökat.
abroad
ojojoj vad gött jag har det nu.. Ni anar inte!
En riktigt lat söndag med mig själv och denna sköna mannen ovanför. Tryck här eller på bilden för att se första avsnittet.
photo booth
Hejohå, 21 år gammal idag och det firas med ett super inlägg o bilder från förra fredagens förfest.
Bilderna är tagna med MacBook:en, därav kvalitén!
Väntan fortsätter.
Att tänka på döden är som att åka runt i en torktumlare varvat med att typ..sova.
Oavsett om man står inför den eller att den redan kommit så kan man aldrig förbereda sig. Ibland sitter man i godan ro när tanken slår en. Baam, döden. I vanliga fall, när allt är frid och fröjd, händer inte så mycket. Man skakar av sig tanken då den är skrämmande och svår att ta i. Men om något är påväg att hända funkar det inte så. På en millisekund får man sån sjuk insikt, det kommer hända/det har hänt. Det kommer bli ett avslut. Fullt känslopådrag, svårt att andas, som en liten 5-åring. Rädd för att vara ensam. Sen när man lugnat ner sig och tänkt på döden i timmar är man så slutkörd att det inte alls känns lika skrämmande. Man tjatar ut det. Som att säga kastrull 100 gånger, ordet tappar mening och det blir bara en gröt.
Förra veckan gjorde jag just detta. Blev helt hysterisk och ur min egna kontroll när jag verkligen förstod. Sen tänkte jag på det i flera dagar. Sen kom helgen, fick lite andrum. Men Tess blir bara sjukare. Idag skakade hon mer än Bamse, det är rätt illa. Hon sover hela tiden, svårare att väcka. Samtidgt äter hon om jag blötlägger maten, hon kan springa utomhus och hon är fortfarande glad, relativt. Visst, kanske är det något annat än diabetes. Men så kan jag inte tänka. Man blir helt fylld av äckligt hopp i onödan och det blir, om möjligt, ännu jobbigare att ta bort henne.
Det är en märklig känsla, jag vet hur det kommer gå till om hon får diagnosen. Ändå kan jag inte förbereda mig, för jag kan nog inte förstå. Jag kommer fråga hur mycket av försäkringen som täcker upp behandling, få det konstaterat att jag inte kommer kunna lösa dom pengarna, betala sprutan för det kostar att döda sin hund, sitta med henne när hon försvinner och sen gå hem helt tom. Typ. Jag har aldrig sett någon dö. Undrar om man ser i blicken när livet lämnar kroppen. Jag lär få se. Synd att jag älskar henne så sjukt jävla mycket.
Vad som gör saken ännu bättre är att det är jag som var sen med försäkringen, jag som inte har några pengar, jag som inte bad om hälsointyg vid köpet, jag som har makten över hennes liv och bestämmer att det ska tas bort. Ren och skär självförakt.
Tick of time
Tar på mig lager av tröjor, fnissar åt 90-talsmusik (craig david, vilken man), ser på filmer, kollar pulsen på min hund, jobbar rätt bra på min kommande lungcancer, dricker skitäckligt kaffe och inser att sömn är borträknat inatt.
Försöker vifta bort söndagsångesten men hade nog för roligt i helgen för att detta skall lyckas.
Fredagen var bra, väldigt bra. Tappade bort minnet någonstans runt 2, vilken hjälte. Nåväl, efter att tilldelat några mentala nackskott åt mig själv kan man inte göra annat än skratta.
Lördagen var inte lika fräck, min näthinna blev påhoppad av bilder från kvällen innan och Johan satt och beundrade sitt såjävlabadass skrapsår på armen. Jackass hela dagen, svammel och supersomnade ifrån stackars Ellie som ville ha sällskap till vagnen. Inte ens ett felåååt-sms fick jag till idag, borde också få vän-stipendium.
Söndagen är tydligen klar, trist. Imorgon blir det öppning och nu ska jag dagdrömma hela natten WOOOOOOOOOOOH
Går inte att länka grejjer heller, typsikt dåligt.
fields of emotion
grym fredag, lugn lördag o fin söndag!
Känns som man hunnit med det mesta denna helg. Nu blire att se Get him to the greek.
okänd förare
vardagshjälte
.
Kommer behöva avliva min hund, jag bara vet det. Förbereder mig själv och alla andra på det nu.
Skitliv.
Fuck, fuck, FUUUUCK.
Ibland kommer alla motgångar på samma gång, det suger. Ett jävla vrak är vad man bli. Ett stökigt rum är ångest, pengabrist är ångest (mycket blir väldigt jobbigt när man inte har några pengar. Överleva på andras pengar, det är drömmen), halkar man är det ångest, en tillsägning är ångest, ett rått skämt är ångest, en bakfylla är ångest, försovning är ångest, att inte ha någon mobil osv osv. Men när ens hund är riktigt sjuk, ja då jävlar är man körd. Japp, idag tog jag mig friheten att diagnostisera min hund. Har haft det på känn i en månad nu.
Diabetes. Bara sådär.
Självklart ska jag låta en veterinär konstatera det också, men jag är i stort sett 100 på detta. Allt jag läser, alla hundkunniga jag pratar med stärker mina farhågor. Och hon blir bara sjukare. Igår åt hon inte ens hälften av sin mat. Idag har hon darrat hela dagen. Dricker fortfarande massor. Är tröttare än vanligt. Följer mig som en skugga. Är aggressivare än vanligt, flyger på hundar minst en gång om dagen. Allt detta är tecken på diabetes.
Och som den stora idiot jag är har jag vart så äckligt jävla seg med att teckna försäkring. Gjorde det idag. IDAG?! Vafan. Gött, bara 20 karensdagar. Om hon dör är det mitt fel.
För diabetes för hundar är inte riktigt lika lätt som för oss människor.
-Blir dom inte behandlade alls dör dom.
-Genomsnittet för fortsatt livslängd efter diagnos är dadadaaaam! 2,5 år. Kan vara 7, kan vara 1.
-Det kostar RÖV. Allt. Att få slängt i ansiktet att din hund faktiskt är sjuk. Det ska man betala för. 600 om jag inte minns fel.
-Kommer behöva massa medicin, varje månad.
-Måste ge henne sprutor, morgon och kväll.
-Måste köpa specialfoder för 600 kr.
-Måste ge henne massvis av motion, varje dag. På bestämda tider.
-Göra återbesök hos veterinär för blodprov. 600/gången?
-Dom får inte överanstränga sig. Glöm att dra vikter och annat som din hund tycker är kul.
-Risken att synen förvärras eller försvinner är tydligen stor.
Jag. orkar. inte.
Jag har knappt några pengar, lever i stort sett på min mamma, har flera tusen i skulder, kan inte ens försörja mig själv och mitt liv.
"Jag saaaa ju att du inte har råd att skaffa hund!" Jo, visste bara inte att jag skulle köpa en så sjuk.
Och jag KAN inte omplacera henne. Aldrig. Det går inte. Hon kommer för det första inte orka göra det igen och det finns inte på min karta. Hur bra familj det än är, hur mycket pengar dom än har. Hade dött. Jag kommer lösa detta. Får sluta röka, sluta äta, sluta dricka, sluta träffa folk (månadskort duvet) sluta ha kläder. Säga hejdå till mitt liv, men har iallafall kvar hunden. Sjukt hur hon kan vara det viktigaste, haft henne i 4 månader. Det är ingenting. Men man tar inte hand om ett liv för att slänga iväg det 4 månader senare. Har ju planerat att leva med henne tills jag är 30?
Katastroftänk när det är som bäst.
Stackars Tess står och kollar på mig som om världen håller på att gå under. Kanske den gör?
Nu ska jag kedjeröka tills jag spyr, hejja livsglädjen.
Fil OCH fax?!
Måndagen efter bah värsta söndagen i mitt liv?! ehhh. Jo, mycket möjligt. Helgen var hursomhelst grym, fredagen iallafall. Den tog slut kl 10.00, bevis nog? Eller vill jag bara klargöra hur energisk och fräck jag är? Antagligen inte då alla redan vet. Neh, är bara sjukt lättad över att denna dag vart bra. Dels för att jag fick en senapsgul filofax och dels för..nej, enbart på grund av filofaxen. Den har allt vafan! Och känn på ordet likZåm, fi-lo-fax. Det känns bra att säga.
Om bilden nedanför säger jag bara, vilka fierce jaw-lines! Har dom alltid varit så fräsiga?
Okejjrå, en låt och jag är fäääärdiiiiig!!
Vad nurå, varför byts inte mitt textsnitt? Anfäkta och anamma!
wussup haters!
sitter o försöker lösa synkroniserings problem med min nya Macbook. Man borde ju tycka att synka iphonen med macen inte borde vara några problem alls, apple + apple = perfect match men icke. Att testa allt som står på apple supporten fungerar ju tydligen inte. Då får man ta saken i egna händer.. Det sluta med att alla mina låtar på iphonen försvann. Dock kände jag "äh fan det är lugnt" I vanliga fall när man tar bort något gammal man sparat länge på så känns det.. tomt? Men när man har något att fylla ut det tomma med så känns det ju riktigt gött. Den här känslan blev det när jag nu tog bort all min musik och ersatte den med helt ny musik. Musik som jag egentlig aldrig har lyssnat på. Så nu blir det att lämna den gamla musiken för ett tag. Den kanske dyker upp någon dag för lite nostalgi. Nu får det vara slut med novellskrivande, blir antagligen att titta på how to train your dragon.
btw, är modell för www.hollywood.se nu för tiden (se bilden ovanför), hähäh nu vart det sagt.
hold on?
när inte ens flashback kan underhålla mig en söndag som denna, då går man o lägger sig. Tack för en fin helg, nu blir det lite depp dubstep medan man somnar in..
dub
(klicka på bild för länk)
Dubstep på röda sten imorgon. Vilka är på?!?!!
Har noll energi för skriva så nöj er med en dubilidubstep låt: Flux Pavilion - i can't stop
vinklad
Underbara, underbara liv. Ibland är det bra fett ändå. Idag är en sådan dag. Haft en grym dag på jobbet, suttit länge i urballade konversationer om allt och inget, bara mått allmänt jävla bra. Längtar verkligen till våren, till värmen, uteserveringarna, picknickarna, hundpromenaderna, gött häng i våran trädgård, festivalerna(?!), resorna, slappdagarna, grilladagarna, vattenpipedagarna, glödheta bussturer, känslan av att ha högst två lager kläder, spontaniteten och allt som ljus och värme för med sig. Ska därimot inte glömma vintern, förutom att jag hatar den är det egentligen inget fel med den. Skulle vara kylan, skottningen, halkan och den totala pärsen då. Men man kan ha kul ändå, eller? Man kan OCH man får.
Jag borde sova, tror jag gör det. Tjing.
I brist på sömn.
11/1
Ensam hemma, asläskigt. Men har trots allt hundarna, min cigg, köksknivar och musik.
hon sa
hahhaha sitter o lägger in bilder från några helger nu. Bland annat fest från Hildas place, mitt place, parken och en jävla massa bilder på hästen Tess. Och att man kunde ha så roligt med sig själv trodde jag inte. Sitter här o skrattar för mig själv och då har jag inte ens kommit till nyårs bilderna.
Bilder kommer på facebook inom kort men här får in ett smak prov på vad som kommer väntas.. Ska även tillägga att filmer finns från dessa kvällar och vilka jävlar bra filmer det är, ni anar inte. Vi får hoppas att dem dyker upp på intranätet någon dag.
God kväll!
God kväll!
Mintu, djävulens påfund
Jag vill också bli filmad efter druckit Mintu!
nörge
Sitter nu i bilen på väg hem från Trysil.Tror inte ni anar hur gött jag har det här i bilen. En resa hem som jag trodde skulle bli fruktansvärt tråkig. Började med att jag körde första biten från Trysil. Rätt smart val av mig faktiskt. Jag visste ju att Norges 3G nät är lika kasst som en film med 50 cent (på tal om 50 cent, se Gun) så jag tänkte, nu kör jag 2-3 timmar tills vi kommer till Sverige sedan så byter jag antingen med min bror eller far så dem får köra hela biten hem. Och yep nu sitter jag här bak o göttar mig med hela world wide web. Ja och eftersom jag sitter här i baksätet med datorn och har inget bättre för mig tänkte jag dela med mig lite utav min resa. Inte i så mycket text utan bilder. Bilder som är tagna med iphööönen så kvalitén är ju inte den bästa. Sista bilden är på peppe. Peppe bakar pizzor i Norge och tar ungeför 250 spänn för en pizza, sikken hjälte.
Väl mött!
Tess, din förgrymmade unge.
Att ha hund är typ det bästa som finns, no doubt. MEN har man en hund som Tess så blir det en hel del komplikationer. Jag har släppt mobil-laddaren nu, hon är understimulerad och det är bara mitt fel. Borde inte lämnat henne med massa sladdar heller, bättre med en tuggleksak då. Anyways, var ute i skogen bakom huset nyss. Tänkte att det var bra att låta henne röjja av sig inför ikväll. Mycket riktigt sprang hon runt i snön som en illvetting, och använde Harry som någon form av hopphinder. Väl inne läger hon sig på rygg i knät och av en slump får jag syn på sporren. Klon hade åkt av? Hälften är kvar, och ut sticker en köttig pulpa. Hittade delen som lostnat, ser helt död ut inuti. Jävla människor som inte har tagit hand om hennes klor innan. Nu har jag iallafall klippt alla klorna rejält, på med blodstopp på pulpan och hoppas på det bästa. Thank god att det var sporren (klon som sitter en bit upp på benet), annars hade hon knappt kunna gå tror jag.
Typ såhär fint är det.
3 anledningar att vara jävligt sur.
1. Pillat och stressat för att komma iväg i tid. Andra lång, trevligt folk, GÖTT. Hetsar iväg till bussen som inte kommer. Inte efter 10, inte efter 20, inte ens efter 40 jävla minuter. Iskall och snudd på ledsen går jag tillbaka hem.
2. In i värmen. Sätter mig på sängen och där ligger den. Min mobil-laddare, söndertuggad i 4574958745 miljoner små bitar. Koppartråd ÖVERALLT. Vafan?! Du må tycka att jag suger som går utan dig, men bita sönder mina grejjer?! Hon har ingen aning om att jag går runt och handlar mjölk med miniräknaren i handen FÖR ATT jag har så sjukt lite pengar. Största, för att inte tala om fattigaste tönten. "Åhhh, idag har jag råd med mjölk OCH bönor! Vilken lyx!" Men skit i det bah, klart jag vill köpa en ny mobil-laddare! Klart att jag vill betala ytterligare 10.000 kronor hos vetrinären för en till operation då din mage är full av stearin, metall och koppar. Kör på häst!
3. Skulle köpt cigg på järntorget, nu får jag surt gå utan. Ingen fara, bara panik och brist på luft.
Jag behöver en kram, 3 paket prince röda, vin, vinna på lotto, och en himla massa annat.
2. In i värmen. Sätter mig på sängen och där ligger den. Min mobil-laddare, söndertuggad i 4574958745 miljoner små bitar. Koppartråd ÖVERALLT. Vafan?! Du må tycka att jag suger som går utan dig, men bita sönder mina grejjer?! Hon har ingen aning om att jag går runt och handlar mjölk med miniräknaren i handen FÖR ATT jag har så sjukt lite pengar. Största, för att inte tala om fattigaste tönten. "Åhhh, idag har jag råd med mjölk OCH bönor! Vilken lyx!" Men skit i det bah, klart jag vill köpa en ny mobil-laddare! Klart att jag vill betala ytterligare 10.000 kronor hos vetrinären för en till operation då din mage är full av stearin, metall och koppar. Kör på häst!
3. Skulle köpt cigg på järntorget, nu får jag surt gå utan. Ingen fara, bara panik och brist på luft.
Jag behöver en kram, 3 paket prince röda, vin, vinna på lotto, och en himla massa annat.
En dag som idag som idag som idag.
Spontant lyckorus, jag klagar inte. Eller jo, varfan är min gråskala?
Konstigt hur det svänger, idag är allt så jävla grymt. Johan åker iväg till mer snö imrgon, aaaatrist. Eller kanske inte aaaas. Men nivet, modeller. Dom är ju ute i svängarna hela tiden hehehe. Fan att :> den inte finns som smiley. Hade passat. Förövrigt har jag världens bästa rum. Som en mysig undervattensgrotta med direktdörr ut i friheten. En ovalig låt från min sida, men jag gillar. Gilla. Godkväll!
Rihanna – Man Down
Konstigt hur det svänger, idag är allt så jävla grymt. Johan åker iväg till mer snö imrgon, aaaatrist. Eller kanske inte aaaas. Men nivet, modeller. Dom är ju ute i svängarna hela tiden hehehe. Fan att :> den inte finns som smiley. Hade passat. Förövrigt har jag världens bästa rum. Som en mysig undervattensgrotta med direktdörr ut i friheten. En ovalig låt från min sida, men jag gillar. Gilla. Godkväll!
Rihanna – Man Down
månday
Blir inga bilder från nyår idag heller. Håller på att fixa hem adobe master collection så jag kan retuschera bilder. Kan antagligen behövas!
I morgon, då jävlar kommer dem upp! Idag får ni glädjas av en låt istället, en bra sådan också.
Så.
Nytt år, spännande. Vad hände med 2010? Skaffade hund, flyttade hemifrån. Kort och gott, allt annat är precis som vanligt. Ledsen om jag inte satt ihop en fluffigt och gulligt bildkollage med fantastiska händelser från året, brist på motivation tror jag. Eller händelser.
2011. 2011. tvåtusenelva. tvåtysennälva. Låter som ett ytfyllnadsår. Kommer knappast sitta med mina barn (som å andra sidan aldrig kommer finnas.) och säga "Ne nu min barn, ska ni få höra om mina äventyr som ung. Året var 2011.." Nej.
Folk kommer tjata om 2012, världens undergång och någon idiot kommer gå in för att verkligen tro på det. Mest för att vara sådär unik, fräck och think outside the box-ig som resten av dennes patetiska vänner.
Och nyårslöften är nog ingens grej, men låt oss kalla det..nyårs-smisk? Gör om, gör rätt/mer á la nyår? Hursomhelst lovar jag mig själv en himla massa upplevelser, och allt vad det innebär. Japp, på 2000-talet måste man planera sin glädje. Annars händer inte mycket.
Åka någonstans, om än bara till Danmark. Fy för mig egentligen, ogillar starkt när folk skyller sin olycka på geografisk grund men göteborg är aningen uttjatad.
Försöka tycka om människor mer, blir tröttsamt att gå runt med hittafel-monokeln hela tiden. Fast, lättare sagt än gjort såklart. Svårt när man är så jävla perfekt själv.. Vara mer med gamla vänner och vill det sig väl kanske man får några nya. Hitta dom där dundertabletterna igen så jag iallafall har energi att sätta mig upp på morgonen. Utan att känslan av att få ett tak i huvudet infinner sig. (Skojj EFTERSOM jag har lågt tak ehe.) Skapa någon form av Tess-sparbössa för framtida vetrinärbesök då ALLT verkar vara fel med den hunden. Köpte jag all världens sjukdomar i hundform?
Ne, jag är inte såhär bitter. Egentligen har jag bara inga cigg kvar, och vi vet ju alla hur det går.
Nåväl, nyår var fett och huset är äntligen rent. Förutom den där fläcken inne på min toa, den har inte utforskats än och så får det förbli. Förutom min positiva syn på livet bjuder jag på ett stycke låt också, gjort den själv.
Bara På Låtsas – Gråa Små Moln
2011. 2011. tvåtusenelva. tvåtysennälva. Låter som ett ytfyllnadsår. Kommer knappast sitta med mina barn (som å andra sidan aldrig kommer finnas.) och säga "Ne nu min barn, ska ni få höra om mina äventyr som ung. Året var 2011.." Nej.
Folk kommer tjata om 2012, världens undergång och någon idiot kommer gå in för att verkligen tro på det. Mest för att vara sådär unik, fräck och think outside the box-ig som resten av dennes patetiska vänner.
Och nyårslöften är nog ingens grej, men låt oss kalla det..nyårs-smisk? Gör om, gör rätt/mer á la nyår? Hursomhelst lovar jag mig själv en himla massa upplevelser, och allt vad det innebär. Japp, på 2000-talet måste man planera sin glädje. Annars händer inte mycket.
Åka någonstans, om än bara till Danmark. Fy för mig egentligen, ogillar starkt när folk skyller sin olycka på geografisk grund men göteborg är aningen uttjatad.
Försöka tycka om människor mer, blir tröttsamt att gå runt med hittafel-monokeln hela tiden. Fast, lättare sagt än gjort såklart. Svårt när man är så jävla perfekt själv.. Vara mer med gamla vänner och vill det sig väl kanske man får några nya. Hitta dom där dundertabletterna igen så jag iallafall har energi att sätta mig upp på morgonen. Utan att känslan av att få ett tak i huvudet infinner sig. (Skojj EFTERSOM jag har lågt tak ehe.) Skapa någon form av Tess-sparbössa för framtida vetrinärbesök då ALLT verkar vara fel med den hunden. Köpte jag all världens sjukdomar i hundform?
Ne, jag är inte såhär bitter. Egentligen har jag bara inga cigg kvar, och vi vet ju alla hur det går.
Nåväl, nyår var fett och huset är äntligen rent. Förutom den där fläcken inne på min toa, den har inte utforskats än och så får det förbli. Förutom min positiva syn på livet bjuder jag på ett stycke låt också, gjort den själv.
Bara På Låtsas – Gråa Små Moln
