Vad händer? Jag vill inte ha den här obehagligt passiva synen på vad som händer. Man ska känna sånt här. Jag har ju gjort det innan. Går psyket in i någon slags överlevnads-tänk bara för att orka? Kommer det vara såhär hela dagen och brista när jag väl står där och ska skriva på avlivningspappret?

Kan inte sova, orkar inte äta och blir arg för allt jag ser och läser. Vill bara få det där smset, att klockan ska bli 6 och att Johan ska komma hit. Få det överstökat.