Play em' off MixMaster Milkbone!

Heeeeeyoooo!!!
Jag genomgår i skrivande stund en inre kamp. Kroppen vill gå och lägga sig i den underbart mjuka och lagom svala sängen men förnuftet menar på att det är bättre att hålla sig vaken och åka hem och lägga sig på riktigt. För detta är inte hem. Skulle lika gärna kunna vara hemma hos Fritzl.
Ingen annan än jag förstod vad jag menade med det där. Och nu låter det som jag blir våldtagen av mina föräldrar. Helvete, detta gick ju inte så bra.
Är inne på 3 kaffekoppen på en timma, speedy gonzales!

Hursomhaver, helgen. HELGEN! Den var grym. Och jag var hemma hela tiden. Det hade inte gått för 2 månader sen.
På fredagen vare fest med stort F. Jag hade skitkul. Många fina vänner på en och samma plats. Kosken. Varm o kall. Tim, den gamla godingen. Somnade (väcktes av den stackars kvinna jag jobbar för och hade vi inte haft så udda relation skulle jag utan tvekan förstå varför jag blev kickad) och välte lite framåt småtimmarna men i stora drag var jag löjligt nöjd och hade ont i ansiktet nästa dag av allt leende.
Lördagen spenderades på trappan med några white russian, ett dussin cigg, vänner och musikbotanisering.
Söndagen var rätt fierce den med, filmkväll och allmänt degande. Kan tänka mig ett par till sådana här helger, helt klart.
Att börja jobba på riktigt känns båda gött och förjävligt. Till min stora förvåning sitter konditionen fortfarande där den ska, trots den självdestruktiva men ack så härliga livstilen man anammat på semestern.
Tålamodet har därimot fått sig några käftsmällar. (Varför låter jag som en 60+ kvinna som jobbat som lågstadielärarinna hela sitt liv?) Menar du på allvar att jag ska tampas med idioter till hundar som kissar på varandra, gnäller och skäller, drar mig av vägen, velar och fäller mig, dregglar och flamsar runt när jag egentligen bara vill ta en kall öl och lyssna på musik? Ingen som helst logik i det.
Men skogspromenader och tidig morgon i all sin ära, allt har sin charm. (Förutom pedofili och barn. I kombination eller enskillt, båda delar är vidriga.) Och man ser helgen i ett helt nytt ljus. Ett heligt ljus. Ett heligt helgit ljus. hähä.
Nerå, nu räcker det. Kortoch gott, livet är helt okej för tillfället. Tjingeling!

Ray William Johnson, fnissss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0