Jag har verkligen börjat gilla söndagar. Förr var det värsta dagen på hela veckan, nu är det en göra-precis-vad-jag-känner-för-dag.
Sovit ut, check!
Fått hunden trött genom superduperlång skogspromenad, check!
Vinkat av Linn som flyttade idag, check!
Och  symtomen för B-vitaminbrist är barnlöshet, depression, domningar, dålig balans, hjärtklappning, minnesstörningar, myrkrypningar, nedsatt känsel, orkeslöshet, svår trötthet, tungasveda, utmattning och yrsel vilket är mig i ett nötskal. Minus barnlösheten. Hahaha, vad betyder det ens? Steril? Ens 13-åriga barn går och dör för att man har brist på en vitamin? Lössläppta barn? Tungan svider kanske inte så mycket heller..
Hursomhaver! Detta kan leda till att man får nervskador för livet som inte går att åtgärda.
Såatte, laga mat innehållande spenat, broccoli och linser, CHECK!

Och så lite female bitchin' dårå. Har aldrig vart särskilt ilsken under mensveckan men n...vänta. Mens är så trevligt ord, säger det igen. Mens. Meeeeens. MENS!!!
Sådär.
Men nu har det helt slått om och jag gillart inte! Kan bli helt asirriterad eller förbannad utan egentlig anledning. Bara sådär. På folk som inte gjort mig något, bara råkat...vara i närheten. Vad är det för grej?
För det första passar det mig inte. Jag är en snäll (oftast) och rätt tålmodig människa. Ingen bitterfedda med andra ord. Men nu. Nu!!! Nu är jag bitterfeddaN personifierad. Och det stämmer det dom säger, man blir ful när man är sur. ):
Ikväll blire bio, Inception. Den ska ju tydligen vara hur bra som helst. Precis som Shutter Island. Förstå om mina förväntningar ligger på noll. Vi får väl se. Imorgon är jag ledig, sovaaaaaaaa.

Sublimesöndag.