I want my mummy!

Hösten är typ här och det är nog det värsta i mitt liv just nu. Varför? För kylan? För regnet? Dimman? Alla jätteullimullimysiga höstfilm-kvällar på tv3? Nej, nej nej.
Ni förstår, på hösten flyttar spindlar in i hus. Och vet ni vad spindlar tycker om att klättra upp till våning 2 eller 3? Jorå, det går säkert an. Men ÄNNU bekvämare är det att bara valsa in, rakt i min källare. PANIK i tell you.
Om mötet med den löjligt stora spindeln ovanför min kudde var ren och skär skräck så är detta banne med inte långt ifrån. Hade precis sett klart på en film, kissat och skulle bara kissa Doris. (Hurra för ordet kiss!) Men gå upp och ta den vanliga dörren? Neeee, jag har ju egen. Källaringång! Där står jag i godan ro och väntar ut hunden. Kände (efter mina 2 stora 1-liters koppar te) att det skulle sitta fint med ytterligare en kiss. I förebyggande syfte så att säga.
Jag sätter mig, blickar ut över...dörren. Och vad får jag syn på. Ett trevande ben har börjat leta sig ner för min panna. Krokigt, långsamt men ändå målmedvetet. Hann knappt reflektera över vad som hänt innan jag ramlar ut från toan, slåendes mig själv i huvudet, skikandes "AAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!1111" Den inte alltför lilla spindeln, låt oss säga 6 cm i diameter, trillar ner på golvet och kryper till närmaste hörn. Jag hugger tag i min spindel-kopp, drar ett andetag för att samla mod och hinner precis få tag på jäkeln. Där står jag kvar ett tag.
Hjärtklappning, skakig och nära att börja gråta. Jag känner något i nacken. I håret. På ryggen. DET KLIAR ÖVERALLT. "Madde?!" "Linn?!" Slår runt om mig. Kvider lite. Slår igen. Springer in i badrummet. Letar letar letar. Kusten verkar klar. Tar med spindeln upp till köket där Madde redan är. "Hörde du mig?!" Jorå. Beklagade mig länge och mycket. Jävla katt, varför äter du inte spindlar? Det är väl ändå din uppgift. Aja, fick slängt spindeln i toan, gick in i mitt rum och har precis avslutat en nitisk inspektion av säng/kuddar/tak/golv. Helt onödigt egnetligen då jag vet att jag inte är själv här inne..Kan känna dom stirra på mig.

Hursomhaver, filmen jag såg heter I love you man. Asrolig. Ont i magen. Se den bah.
Avslutar med en hyllning till stavgång. Så sjukt töntigt, så sjukt skojj. Göre bah.

Så ser dom ut. Skojjar inte ens.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0