Zebhej.
Söndagkväll, lite trött, lite ångest efter Torsk på Tallin, lite illamående, och jäkligt mycket huvudvärk. Men annars mår jag skitbra. Orkar egentligen inte skriva men en sak på bussresan hem gör mig illa tvungen.
Alltså bussar, älskade hatade bussar. Det händer ALLTID något på dom. Någon kanske spyr, fiser, slåss, ramlar, raggar, gråter, kissar, kläms i dörrarna, slår sin unge som inte kan sluta gråta/skrika/glo på främlingar osv. Eftersom jag aldrig får åka buss ifred stör jag mig något otroligt på allt detta. Men det är inte det värsta. Det absolut värsta är när busschauffören inte noterat att en människa/grupp människor är redo för avstigning.
Okej, tänker jag. Klart att man blir lite stressad, man vill ju av. Men varför i helvete ska alla vara så stört arga?
"ÖÖH!! HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!! HALLÅÅÅÅÅ!!! VI SKA AV HÄR!!! KAN DU ÖPPNA DÖRRARNA ELLER?!!? HALLÅÅÅÅ!!!!!1111"
Panik! Man kan prata högt utan att låta helt galen, herregud. Och där sitter jag, frustrerad över deras frustration.
Som kvällens bussresa. Bussen stannar, en äldre dam och en kille i 15-årsåldern-asball-med-rosa-keps-och-cigg-bakom-örat-som-är-prydd-med-ett-blingblingmoneyaintathing-smycke ställer sig framför dörrarna. Inget händer. Tanten trampar argt mot dörren, killen kollar argt mot chauffören. Och sen är det igång. Det är på liv och död, dom måste ta sig ut!
Varför jag reagerar extra mycket just ikväll är av den enkla anledning att min högra hjärnhalva försökt ta sig ut genom skalpen. Så kändes det. Och att jag satt i en äcklig mans svettmoln, trivdes inte. Kom igen, det är 6 grader ute, vem fan svettas nu?
Hursomhelst, dom var inte glada och jag tackade gud (Allah alltså, han är den enda sanna guden, inshallah.) för den lilla väggen chauffören sitter bakom. Och stackars lilla mannen vid ratten, så påhoppad och inte fick han utrymme för att göra om, göra rätt. "Hallååååå, tare looognt!" fick han ut iallafall. Påtaglig persisk brytning. Så fint. Dörrarna öppnades, tanten gick muttrandes av och killen såg plötsligt ännu argare ut. Som en demonstration för att det tog så lång tid. Och min huvudvärk hade dubblats 87476 gånger, tack för det.
Så kort och gott, DU DÖR INTE OM DÖRRARNA INTE ÖPPNAS. TA DET LUGNT OCH ANDAS. FÖRIHELVETE.
Här är lite Shane Dawson iallfall, muntar upp.