Att hantera sorg.
Sur på en lördagsmorgon, standard?
Ne, men är lite bitter. Bitter över gårdagen. Vi skulle se maskinen spela på PARKAN! Kommer till kön och ser halva jävla göteborg tänkt likandant. Nerå, okej. Men hur mycket människor som helst. Fick ont i magen, men var en trooper och stod ut. Gav upp och drog till mackedonken för att "tänka". Folk från kön kom in då och då, ingen orkade haha.
Och innan detta antiklimaxet mördade jag min kamera. Med lite hjälp av johans keps (läs; johans keps, inte johan).
Fan, kan inte bestämma mig om det var en vacker död den fick, eller bara helt otroligt jävla seeeepeonödig. Skulle kunna likna det lite med en man. Vi kan säga att han hette...Herbert. Herbert levde ett otroligt givande liv. Han tog vara på varje dag och hade en positiv inställning till allt, förutom adis. Han ville upptäcka nya saker, se nya saker, träffa nya människor och göra jorden till en bättre plats. Ingen ogillade Herbert, kanske tyckte att han var lite för på ibland men inget seriöst. Han skulle hitta botemedlet till cancer och allt var frid och fröjd.
Men så kom dagen, då Herbert skulle komma att inte längre finnas bland oss. (Vilket omständigt sätt att skriva DÖ.) Herbert satt i soffan och tyckte sig känna en hint av dålig kroppslukt. En dusch, tänkte han. En dusch skulle sitta fint. Han gick in i badrummet, där han tidigare hade tvättat handfatet. Några vattendroppar hade landat på det släta golvet. Utan en tanke på detta går Herbert på vattendropparna, halkar till, tappar balansen och trillar. Påvägen ner slår han i huvudet i badkarskanten. Och bara sådär, en vanlig fredag, dör Herbert. Världens mest onödiga död. Precis som min kamera.
Så slutsatsen är, NEJ det var ingen rolig död. Och JA, jag får vara bitter över detta. I veckan får jag släpa mig in till stan och köpa en ny kamera. Aldrig roligt med nya kameror, känns som att gå runt med en främling i väskan.
Jaja, nog klagat. Idag är det lördag och vi ska ha skitkul.
Här tänkte jag samla ihop lite fina bilder som min kamera tagit genom sitt liv. Som en minnesstund. Men pallar inte, det gör för ont..
Så det blir två fina gamla youtubeklipp istället, enjoyyyyy.
Detta är alma när hon kollar på instängda 2.
Ne, men är lite bitter. Bitter över gårdagen. Vi skulle se maskinen spela på PARKAN! Kommer till kön och ser halva jävla göteborg tänkt likandant. Nerå, okej. Men hur mycket människor som helst. Fick ont i magen, men var en trooper och stod ut. Gav upp och drog till mackedonken för att "tänka". Folk från kön kom in då och då, ingen orkade haha.
Och innan detta antiklimaxet mördade jag min kamera. Med lite hjälp av johans keps (läs; johans keps, inte johan).
Fan, kan inte bestämma mig om det var en vacker död den fick, eller bara helt otroligt jävla seeeepeonödig. Skulle kunna likna det lite med en man. Vi kan säga att han hette...Herbert. Herbert levde ett otroligt givande liv. Han tog vara på varje dag och hade en positiv inställning till allt, förutom adis. Han ville upptäcka nya saker, se nya saker, träffa nya människor och göra jorden till en bättre plats. Ingen ogillade Herbert, kanske tyckte att han var lite för på ibland men inget seriöst. Han skulle hitta botemedlet till cancer och allt var frid och fröjd.
Men så kom dagen, då Herbert skulle komma att inte längre finnas bland oss. (Vilket omständigt sätt att skriva DÖ.) Herbert satt i soffan och tyckte sig känna en hint av dålig kroppslukt. En dusch, tänkte han. En dusch skulle sitta fint. Han gick in i badrummet, där han tidigare hade tvättat handfatet. Några vattendroppar hade landat på det släta golvet. Utan en tanke på detta går Herbert på vattendropparna, halkar till, tappar balansen och trillar. Påvägen ner slår han i huvudet i badkarskanten. Och bara sådär, en vanlig fredag, dör Herbert. Världens mest onödiga död. Precis som min kamera.
Så slutsatsen är, NEJ det var ingen rolig död. Och JA, jag får vara bitter över detta. I veckan får jag släpa mig in till stan och köpa en ny kamera. Aldrig roligt med nya kameror, känns som att gå runt med en främling i väskan.
Jaja, nog klagat. Idag är det lördag och vi ska ha skitkul.
Här tänkte jag samla ihop lite fina bilder som min kamera tagit genom sitt liv. Som en minnesstund. Men pallar inte, det gör för ont..
Så det blir två fina gamla youtubeklipp istället, enjoyyyyy.
Detta är alma när hon kollar på instängda 2.
Kommentarer
Trackback