Tisdagsfrågan lyder; Varför använder folk kattkoppel?
Eller låt mig omformulera mig lite, Varför finns kattkoppel? Helt seriöst?
Idag åkte jag runt som en galning i stan på jakt efter något jag knappt själv visste vad det var. En go sittplats, en go kaffe, en go gunga eller en go bäck. Hittade inget av dessa, men hamnade ändå längst upp i masthugget. Satte mig på en bänk, (japp, det var precis lika ensamt och sorgligt som det låter) för att njuta åt lite god hundaktiverings-litteratur.
En kvinna kommer gåendes med koppel. Smånördig som jag är MÅSTE jag ju se vilken typ av hund hon har. Och då kom det. En chock. En komisk bitchslap rakt i ansiktet. DET VAR EN KATT!
Jag la boken åt sidan för att iakta detta spektakel? För enligt mig ligger det till såhärva.
En katt är inte gjord för koppel. Okej, inte hunden heller såklart. Men jag tror ändå att en hund kan bli relativt trött efter några timmars promenerande. Fortfarande inte samma sak som att få springa lös, nosa, utforska och sträcka på sig helt och hållet men det "duger" om vi nu ska vara snåla.
Men en katt vafan, en liten tur på 10 minuter á la gräsmattan som inte är större än vardagsrummet. Det är bara taskigt ju, en teaser. Som att få smaka på hur en öl smakar men inte få dricka en hel. Varför ska man få försmak på något man ändå inte kan leva ut till fullo?
Åh, jag blev nästan sur där jag satt. Inte för att katten hade det dåligt, trivdes nog helt okej ändå. Mer på denna medelålderskvinnas idioti. Som tror att hon gör sin katt en tjänst. "Ojj, vad snäll jag är nu. Lille Putte älskar ju gräsmattan och blommorna. Så spännande för honom!" NEJ, så fel.
Katter ska springa fort som fan, fånga och tortera möss, klättra i träd och bråka med andra katter. Annars får det va. Antingen är man innekatt eller så är man utekatt. Inte inne med 10-minuterspromenader på gården-katt.
Eller så var hon bara en vänlig själ som ville sin katt gott, vad vet jag.