Att ens pappa fyller 60 har absolut sina konsekvenser. Gäster. Hela tiden. Varje kväll. Arabgäster såklart, den finaste sorten. Några fransmän på det and it's a party in the usa.
Nerå, jag är inte sur. Jag gillar pappas vänner, dom är...snälla. Man vet vad som kommer sägas liksom.
"AAAheeeej hildaaaa!!! *kindpuss 1, 2, 3 å OJJ, en fjärde därja.* Hor mååår doo? Lille gonifida, jag minns när do va 4 år o sprang ront hahaha. Do har växt! Voxen flikka nu! Hor går studiäääär? blablalblalbla."
Sånt där kräver en viss energi, som inte existerar idag. Jag vill ju bara sitta med vänner och snacka bajs (bokstavligen). Så jag gör en fuling och flyr fältet. På min cykel, om jag är hurtig nog.
Dricker just nu kaffekopp nr 4 idag, vad är detta? Har min mamma blivit bra på kaffekokning? Jag klagar inte iallafall. Fast jag kommer få magsår. Mmh, magsår. Magmun. Hejdå.