Ensam i huset, hemskt. Nojjar för minsta lilla ljud och det blir inte bättre av att Häst morrar stup i kvarten. Tanken på att vara helt själv i ett helt område är minst sagt obehaglig, vem ska höra mig skrika?! Likaså att det finns typ sjuttioelva fönster som går att krossa och hoppa in i. Och nyast på skräckbilds-fronten är en man, normal lång med svarta byxor, en stooor svart jacka och helt krökt nacke som plötsligt står utanför min dörr. Helst i ett hörn. Med skuggat ansikte och ett djävulskt smil. ÅHHH, orkar inte haha. Var tvungen att ringa hit mamma förut, ni förstår ju.