Gnisslat tänder hela natten så huvudet håller på att utplåna sig själv.

Och inser att alla håller på att fylla både 20,21 och 22. What the häll? Var vi inte 17 helt nyss? Snart är vi 39 och släpar runt på barnjävlar i en sele från hello kitty och dricker latte fast vi hatart och startar jobbiga projekt såsom omtapetsering av vardagsrummet eftersom vi är så fruktansvärt trötta på våra liv.

Ammar offentligt, suckar djup och demostrativt i hemköpkön, promenerar sådär härligt långsamt och bromsar upp hela trottoaren, blir lycklig av bestickköp på ikea, börjar köpa skor för kvalitet och funktion, gifter sig med någon torrpelle som känns livsutsugande men stabil, måste ju tänka på barnen, bråkar med torrpellen om försäkringar och parkeringsplats, smygröker hysteriskt på balkongen när barnen är i skolan och bloggar på mamma.blogg.

Allt detta kan självklart undvikas om man skippar hela biten med barn. Men it's coming, folk kommer börja föda barn snart. Eller så är jag bara ingen positiv morgonmänniska.

(snällarå, skaffa inte barn. ber er.)